Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Adventure Time

Det händer grejer, egentligen har det hänt väldigt mycket sedan det senaste inlägget och det är nog lite därför jag inte riktigt hunnit ta mig tid att skriva. Jag har inte riktigt varit säker på vad allt skulle leda till men nu börjar det bli klarare och klarare.

Jag har haft fullt upp med att komma in på nya jobbet (där jag trivs väldigt bra), avsluta arbetsmiljökursen, fixa lägenheten inför försäljning och förbereda husköp. Där emellan har det ju varit jul, nyår samt diverse examens- och födelsedagsfirande. Igår fick vi nycklarna till huset, imorgon skriver jag på kontraktet för försäljningen av lägenheten och i månadsskiftet flyttar jag till huset. Det ser ut om att det kommer gå bra med omplacering på jobbet vilket också är väldigt skönt.

Jag ser väldigt mycket fram emot att flytta in och fixa till huset, jag ser fram emot våren, sommaren och försöker samtidigt njuta av tiden jag har kvar här i Göteborg. Det är vemodigt att flytta då jag trivs väldigt bra här med nya kollegorna, jobbet, staden, havet och vännerna här. Jag tror dock att det är dags att röra på mig och det ska – som sagt – bli väldigt kul att skapa vårt eget bo där vi får plats att tänka, skapa och vara ute i naturen. Vi har ju vänner och familj där också vilket även motiverar flytten. Det ska bli spännande att se hur det går/blir med allt.

Livet är ett äventyr.

Äventyr

pepparkakshus2014

Lägenhetenmålas

Lägenheten

Biljard

Bilen

Nycklarna

Semla

Read Full Post »

Keeping on

I måndags började jag läsa en kurs i Arbetsmiljö och ledarskap på distans, 7,5 hp på 50 %. Det känns bra men är ganska mycket att göra för att vara 50 % – det är nog mer regel än undantag när det gäller ”halvfartskurser”. Känns ändå mer vettigt att läsa istället för att titta på dålig tv och uppdatera sociala medier i hop om att någon ska ha delat med sig av något kul. Vilket är ganska deppigt faktiskt.

Det är tråkigt att det ska vara så  svårt att få  ”jobbet”. Jag har nu sökt jobb i snart tre månader vilket är helt galet. Jag har sökt över 40 tjänster men fått återkoppling från kanske fyra stycken. Trist tycker jag. Jag var på arbetsförmedlingens information för jobbgaranti för ungdomar och kände att det inte var något mör mig. Synd att de ska ta för givet att ”ungdomar” (upp till 24) inte har gymnasiebetyg, motivation eller någon kompetens över huvud taget. Det var precis den känslan jag fick när jag satt där och kände mig mer och mer frustrerad. Fram tills dess tyckte jag att jag fått ett bra bemötande på Af men förmedlarna är ju också individer. Jag har sökt några tjänster på arbetsförmedlingen och på något sätt tycker jag ändå  att det skulle vara intressant att jobba där för att försöka bidra till att allmänheten ska kunna få en positivare syn på verksamheten. Jag har hört allt för många berättelser om dåligt bemötande och kommunikationssvårigheter. Jag undrar vad det beror på, är det så att folk förväntar sig att Af ska dela ut jobb till de arbetssökande och hur mycket kraft lägger Af på att hjälpa de sökande att hitta jobben och stödja dem i ansökningsprocessen? Hittills har jag själv känt att det skulle kunna finnas fler möjligheter att få träffa sin handläggare bara för att få lite stöd och tips. Jag för väntar mig absolut inte att förmedlarna ska komma och ge jobb till alla men det skulle ju, som i mitt fall, kunna vara rätt schysst om handläggaren kunde få möjlighet att lära känna mig lite bättre så att den sedan kan slänga in ett gott ord till arbetsgivaren. I mitt fall skulle det kunna betyda att min handläggare kunde vara referens åt mig när jag själv försöker ta mig in i organisationen. Det känns som att väldigt mycket i offentlig verksamhet är intern- och återrekryteringar. I privat sektor känns det som att det är arbetserfarenhet som är viktigast. Det känns inte som så många ens läser det personliga brevet för att undersöka vilka personer som skulle passa i organisationen. Jag vet inte, kanske bara är jag som känner så.

Det är inte konstigt att man börjar tvivla på sig själv i ett samhälle som inte släpper in en på arbetsmarknaden. Det är inte konstigt att stress, ångest och depression är så vanligt bland unga vuxna. Hamnar man där blir det ju inte lättare precis och en kommer inte må bättre förrän en får ett jobb, en sysselsättning och ett samanhang en kan identifiera sig och trivas med.

Det är bara att försöka hålla näsan ovan för ytan och kämpa vidare. Det kommer gå, det är jag övertygad om men ibland blir jag så besviken på hur samhället har utvecklats.

Letar

“Work is about a search for daily meaning as well as daily bread, for recognition as well as cash, for astonishment rather than torpor; in short, for a sort of life rather than a Monday through Friday sort of dying.”
― Studs Terkel

Read Full Post »

Fall in London

Nu har vi kommit hem från en weekend i London. Torsdag-söndag 23-26/10.

Ute är det riktigt höstrusk och jag känner att luften gått ur mig lite. Förmiddagen har jag spenderat genom att uppdatera mig om läget sedan i torsdags, både på jobb-, hus och den sociala fronten. Jag har sökt tre jobb till men tycker att det börjar bli riktigt tråkigt att uppföljningen är så seg och att det ska ta så lång tid innan jag får ”det där”  jobbet. Hur som helst; helgen i London var i alla fall supermysig. Det var inte riktigt lika vackert höstväder denna gång som det var för fem år sedan men vi slapp regn och även jackor.

Vi bodde på ett tvåstjärnigt hotell, Enrico, på Warwick way i Westminister, väldigt nära Victoria station så det var lätt att ta sig dit från Stansted. Wifi fungerade bara i hotellets hall, den inkluderade frukosten bestod av crossiant, blåbärsmuffin, sockerkaka, ett glas saft, en banan och blaskigt kaffe men annars var hotellet helt ok. Med tanke på priset och det centrala läget så var vi ganska nöjda ändå.

Vi har ätit väldigt gott, gått promenad genom Hyde park och Regent park upp till Camden där vi åt på en pub, gick i affärer och marknaden vilket var väldigt trevligt. Jag fick en fin läder väska (som R. köpte) och R. köpte snygga planscher åt sig. Vi trodde att vi skulle hitta mer men det gjorde vi inte direkt. Det fanns mycket fint men inget mer som vi kände att vi behövde.

Efter Camden gick vi förbi Kings Cross Station för att hitta dörren till Narnia på perrong 9 3/4- Nej, tåget till Hogwards var det ju… sen gick vi vidare till Picadilly cirkus och avslutade längs med Themsen till BigBen innan vi hittade en Italiensk restaurang nära hotellet som vi bestämde oss för att äta middag på. De hade väldigt god pizza som var precis så tunn och fräsch som jag vill att pizza ska vara.

Dagen efter gick vi till Buckingham palace och sedan runt Themsen från London Eye till Tower Bridge. Vi hade plannerat ett besök vid Tower of London men då det var Anzac var det alldeles tjockt med folk och pappersvallmo så vi gick bara förbi och fortsatte utforska de centrala delarna av staden i området runt Convent garden och Soho. Mot kvällen var det väldigt mycket folk där och än skön puls som man kan sakna hemma i Sverige ibland. Här fick vi även vår bästa smakupplevelse. Vi hittade en liten marockansk restaurang som hete Souk Bazar vilken var mycket mysig och hade väldigt god mat. Ett riktigt bra avslut på resan innan vi gick hemåt för att få några timmars sömn innan vi skulle upp 04:20 för att ta bussen till Stansted igen.

Väl hemma tog R. bussen tillbaka till Stockholm och jag for ner till K-town igen.

Det var främst R. som stod för fotograferandet då han ville prova sin nya telefon och tyvärr blev det dålig kvalitet på de bilder han skickade till mig men här är i alla fall några bilder från resan:

Camden Eye CamdenFish CamdenWall  London EyeItalian1 Italian2

EngBFLondon_Night Souk (1) Souk (3) Souk1 Souk2Heartie

Read Full Post »

Varannan vecka?

Den senaste tiden har jag rest fram och tillbaka längs med järnvägen mellan Göteborg och Stockholm. För det mesta har jag klivit av i Katrineholm och blivit kvar i en vecka innan jag åker hem till Göteborg för att hinna med livet där. Det blir ett väldigt skuttande fram och tillbaka och jag känner mig inte helt komplett och hemma någon stans just nu tror jag.

Jag ser så mycket fram emot den dagen jag befinner mig i en situation där jag har både ett hem och ett jobb som jag trivs med samt det finns en långsiktighet i. Jag trivs väldigt bra i Göteborg och allt jag har där men det känns inte som att det finns plats för mig där. Jag tror inte på att jag kommer få ”jobbet” där och jag tror inte att flängandet över landet kommer ta slut för det. Som ni kanske vet jobbar R. i Stockholm nu och kommer bara ”hem” på helgerna. När vi är i Gbg på helgerna blir det väldigt långt och dyrt att resa och även av personliga skäl har det blivit så att vi spenderar en stor del av helgerna den senaste tiden i Södermanland.

Jag har jättebra vänner och familj i Göteborg men innerst inne vet jag också att jag trivs bäst på landet. Frisk luft, djur, natur och villa utan grannar, det är så jag vill bo. Kanske är det det som krävs för att jag ska få ro. Här finns också fina vänner och familj. Jag har till och med – tack vare Li. och Lo. fått hästkompisar som jag får rida på och pyssla med (LYCKA). Det jobbigaste är jobbsituationen. Förra månaden sökte jag 25 tjänster och anmälde mig/skickade spontanansökningar till fyra rekryterings-/bemannings-/konsultföretag. Jag har hittills fått svar från en tjänst. Är inte det lite segt? Jag söker jobb i princip längs med järnvägen mellan och i Göteborg och Stockholm. De flesta tjänster jag har sökt finns i Södermanland, Norrköping och i Stockholm. Jag är inställd på att pendla men det är något jag är beredd att göra för att känna att jag inte bara lever för att jobba utan också kan kombinera, och integrera, jobbet i mitt liv. Jag tror det är hållbarast ur alla perspektiv.

MyLifeAsJunket (4)MyLifeAsJunket (1)

MyLifeAsJunket (2)

Read Full Post »

Skatteåterbäring

Idag har jag fått skatteåterbäring i form av macka, kaffe, en gobulle och massa matnyttig information från Bolagsverket, skatteverket, tillväxtverket, arbetsförmedlingen och försäkringskassan.

Jag går i eget-företag-tankar och efter att först få lite ont av att se hur mycket av intäkterna faktiskt går till skatt så kan man ju också tänka sig ett Sverige utan alla dessa myndigheter som bistår med olika hjälpmedel och skyddsnät. Hur skulle det se ut? Och då är dessa bara några av myndigheterna som får vårt land att fungera något sånär.

Jag är lite less på alla klagomål. Det hjälper inte att klaga, man måste göra något åt det man tycker är fel. Tycker man att någon är otrevlig säg det till personen, fundera på varför den är otrevlig. Prova sätta dig i den andres sits. När jag har varit på Arbetsförmedligen, tillexempel, har jag blivit väldigt bra bemött och nu idag var alla mycket hjälpsamma. Jag tror vi måste återgå till att försöka se och behandla människor som människor och inte ta saker för givet. Vi måste kunna se vad som ligger bakom och uppskatta det vi har.

IMG_0729-0Det fick bli rosabandet-bullbilden från söndagsbullen eftersom jag inte tog någon bild idag. Dagens bulle var nog den godaste då den smakade hembakat och hade vaniljkräm och mandelflarn på toppen!

Read Full Post »

I ingenmansland

Och så var det redan oktober

Jag kommer inte dra upp allt som har hänt sedan början av maj
(är du väldigt nyfiken får du uppdatera dig på min instagram [mylifeasjunket]).

Jag kommer inte ursäkta mig för att jag inte har skrivit på länge.

Jag kommer inte skriva dagligen och berätta allt som händer varje dag.

Jag ska ta upp tråden där jag lämnat den, fortsätta och börja om på nytt.

Kortfattat:

Det var mycket med uppsatsen, stressigt kämpigt men också hyfsat lugnt. Jag lyckades hålla en lagom nivå och lagom höga krav på mig själv. Jag fick till sist tag på intressanta och vänliga personer som gärna delade med sig av sina tankar och upplevelser och jag kunde lämna in något som kändes good enough. Jag gick supernervös ner till universitetet den där dagen, lede fram uppsatsen, responderade på opponeringen och kammade hem ett VG. För er som inte vet är det högsta betyg! (= Score!). Nöjd, lättad och glad.

Läste sommarkurser; Företag & Samhälle samt Personlig och professionell utveckling eftersom min studievägledare sagt att jag inte kunde tillgodoräkna alla kurser från Yonsei (Korea). Dagen innan kursstart fick jag dock besked från examensenheten att de tillgodoräknat alla kurser och jag kunde skicka in examensansökan. Fick examensbeviset i brevlådan i slutet på förra veckan och har inte själv hållit det i min hand ännu då jag varit i Södermanland.

Jag blev lämnad inför en intensiv period av arbetssökande. Otroligt onödigt oförberedd. Nu har jag sökt jobb i fem veckor, massor jobb men har inte fått återkoppling från mer än ett jobb. Jag lever i en ovisshet där hoppet och tron på mig själv är det som får mig att gå vidare, försöka att använda tiden så bra som möjligt och inte tappa bort mig själv.

Far fram och tillbaka tvärs igenom landet och försöker febrilt hitta den bästa lösningen där vi kan känna oss trygga, hemma, stabila och få ro. Vi behöver ett riktigt bo.

Det är en spännande tid vi lever i. Känns som jag står på kanten till ett stup och är redo att hoppa. Väntar på det där, mejlet eller samtalet, intervjuer och besked. Tänk vilken känsla den dagen, den som borde komma snart, när jag vet vart jag ska ta vägen och kan få ordning på allt. Slå mig ner och bygga bo. Känna mig hemma igen, hemma i mig själv, mitt liv och mitt hem.

Det ska bli spännande att se vilket som blir nästa steg.

Examen

Holland_Summer_2

Examensbevis_2

Höst

Read Full Post »

Människor

Det tickar på, tiden springer framåt och för varje dag som går är det mindre och mindre tid kvar till uppsatsdeadline. Jag har under de två senaste dagarna äntligen fått tag på människor att intervjua så nu är det bara en informant kvar att boka in och sen blir det att kötta analys och diskussion när intervjuerna är klara. Det är svårare än en kan tro, det där att få tag på människor att intervjua. Jag antar att det är jag som är det största hindret när jag tvivlar på mig själv och blir nervös inför varje samtal som ska ringas. Människor är för det mesta snälla, trevliga och hjälpsamma det säger också min erfarenhet men varför tvivlar jag då? Varför blir jag nervös? Troligtvis eftersom jag inte har gjort så mycket sånt här – men, vilken lättnad och vad stolt jag kan vara över mig själv när jag är klar! En erfarenhet rikare – Fight your fears.

Det finns hopp för mänskligheten

I torsdags tappade jag min plånbok med alla viktiga kort – västtrafikkort, bankkort, gymkort, körkort gu/bibliotekskort mm. Jag kom på det när jag var på väg hem ifrån arbetsintervju, jag skulle precis hoppa på vagnen men hade inte plånboken med åkkortet i. Jag var 100 % säker på att jag hade den när jag åkte till intervjun och trodde att jag lagt den i väskan eftersom jag visste att jag inte hade den i händerna när jag gick in i lokalen. Fy vilken hopplös känsla när allt är borta, pinsamt klantigt. Jag gick på en vagn med samma nummer och en chaufför som såg ut som hon som kört min vagn tidigare men hon hade visst precis hoppat på sitt pass. Kvinnan var väldigt hjälpsam, hon lät vagnen stå medan jag fick kolla igenom vagnen, hon ringde upp vagncentralen och bad dem fråga alla andra chaufförer om någon fått in en plånbok – passagerarna i vagnen var fruktansvärt sura och oförskämda men chauffören hon öppnade dörren till sin hytt och skärmade av dem medan vi väntade på svar. Det kan jag kalla bra service (en fråga som kom på intervjun var ”när fick du bra service sist?” och jag hade svårt att svara på det. Nu vet jag vad jag ska svara nästa gång). Tyvärr hade ingen chaufför fått in den. Jag blockade mitt bankkort, åkkort (fick ett nytt direkt med mina åkpengar – också bra service) och igår anmälde jag även mitt körkort som borttappat. På eftermiddagen ringde jag hittegodscentralen som faktiskt fått in plånboken! Den hade kommit i ett kuvert och allt var kvar! Jag tycker det är lite konstigt att de inte kontaktar en när de får in en plånbok med namn, personnummer och till och med visitkort, jag tycker också att det är konstigt att de tar 50 kr i betalt när en hämtar ut den – men oj vad det är värt det egentligen. Mest tack till människan som tog hand om, och lämnade in plånboken så snabbt.

Jag slänger in lite bilder ifrån påskkhelgen som var väldigt fin. Att vädret var så fint och har varit det sedan dess gör verkligen jättemycket för humöret. Alla blir glada och avslappnade, passar på att njuta av solen. Lite sämre för arbetsmoralen men jag har klarat det rätt bra ändå tycker jag. Det är nog skillnaden mellan Sverige och länder där varma, fina, soliga dagar är ganska självklart. Här passar vi på att njuta när det är fint medan många glömmer bort att det är fint, glömmer bort att njuta, gå ut, sätta sig i parken eller annat, slappna av. Stämningen blir annan här.

Under påsken flängde vi runt K-town, var i mormorsbyn, skogen och i stan. Hängde med J. och L. som gått över tiden i graviditeten så vi gjorde allt för att det skulle komma igång medan vi var där. Det var väldigt kul att lära känna L. och det var länge sedan jag träffade J. så mycket också. Väldigt trevligt men det kom ingen bebis, förrän igår! Så grattis till er och jag hoppas att det blir en bra liten pojke så att hoppet för mänskligheten kan bli ännu ljusare. Klart det blir.

 

Hope – Jack Johnson

Påsk (9)

Påsk (3)

 

Påsk (10)

Påsk (4)

Påsk (5)

 

Påsk (1)

Påsk (7)

Påsk (8)

Påsk (2)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: