Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘studier’ Category

Äntligen händer det saker!

I förra veckan ringde telefonen och jag blev bjuden till en intervju för en tjänst som jag sökte – håll i er – i våras. Alltså innan jag sökte fast jobb, innan jag visste att jag var färdig med utbildningen, innan jag sökte de senaste 60 tjänsterna jag sökt under de senaste tre månaderna – innan jag gled djupare och djupare ner i prekariatet (se nedan). Att vara arbetslös var en helt ny erfarenhet och jag kände att hopplösheten blev större och större samtidigt som självförtroendet också sjönk mer och mer. Jag kände mig smått värdelös och och utesluten från möjligheten att bidra till samhället. I nästan alla platsannonser söktes människor med flera års arbetserfarenhet och gärna erfarenhet från tidigare arbete inom den annonserande organisationen eller liknande verksamhet. Jag som inte haft ett kvalificerat arbete tidigare och bara arbetat en del extra och haft sommarjobb kände (och känner fortfarande) att konkurrensen var(är) extremt stor. Ofta får en svara på några frågor i ansökan som ofta handlar just om tidigare erfarenhet. Dessa frågor används sedan i ett första urval vilket betyder att jag får inte ens presentera mig. De läser inte ens mitt personliga brev eller kollar vad jag har för annan erfarenhet på mitt CV som också kan gynna organisationen. Även då många platsannonser slutar med en rad där organisationen säger sig lägga mest vikt på personliga egenskaper – jo tjena. Ibland kan jag kryssa i ja på ett fåtal frågor men oftast nästan inget. En gång kunde jag bara kryssa i att jag kan cykla. Värt?!

Självklart har det inte bara varit jobbigt att vara arbetslös. Jag har haft mer tid till att träffa vänner och familj än jag hade innan. Under de senaste veckorna började ochså inspirationen till kreativiteten smyga sig på också. Ett tag tyckte jag att det var väldigt jobbigt att jag egentligen hade så mycket tid till att träna och vara kreativ men eftersom jag ständigt var lite stressad och sökte efter jobb på nätet och skrev ansökningar – när jag inte gjorde det kände jag mig ganska hopplös och hittade jag ingen inspiration och kände inte så mycket lust i att träna så jag hamnade mer framför en film eller ett reality-tv-program istället. Vilket också drev mig mot vansinnet eftersom det är väldigt långt ifrån den jag egentligen är. Att inte ha någon sysselsättning som jag kände att jag kunde vara bra på och kunde på något sätt prestera i gjorde att jag kände att jag tappade bort mig själv lite vilket jag också blev arg på eftersom jag förstod, och ”såg” att det hände.

Den tjänsten jag nu blev inbjuden till intervju för är i Göteborg. Jag och R. har pratat om att flytta tillbaka till Södermanlandstrakten av personliga själ samt att R. jobbar i Stockholm och när jag sökte jobb kunde jag ju lika gärna vara där då vi har familj och vänner där och söka tjänster i området (ex. Stockholm, Eskilstuna, Flen, Norrköping, Nyköping, Vingåker och Katrineholm). Detta gjorde att jag kände mig ganska hopplös och visste inte riktigt vad jag skulle göra men jag gick på intervjun i alla fall då det var ett väldigt intressant erbjudande och det alltid är bra att träna på att gå på intervju. När jag var där kändes det väldigt bra och det verkar vara en väldigt trevlig arbetsplats. Att vi hade planer på att flytta skavde dock lite för att det kändes inte bra att få jobbet och sen bara sticka efter några få månader. Jag har gått och gruvat på detta ett tag i väntan på att jag skulle få besked om jag fick jobbet eller inte. I morse ringde telefonen och jag fick jobbet!! Tackade jag men kände sedan att jag var tvungen att reda ut hur vi skulle göra och jag kände att jag var tvungen att berätta att jag har planer på flytt. Nervöst men jag visste att antingen skulle de tacka för jag sa det och anställa någon annan istället (och jag skulle i alla fall inte behöva ha något skavande samvete) eller så skulle de tycka att det var bra att jag var ärlig och tycka att det var bra för då kan de planera för att ta in en ersättare sen och låta mig få chansen att jobba med dem i alla fall. Det blev det sista alternativet och jag är så glad för det bemötandet jag fick! En total förståelse för att erfarenhet från arbetslivet och organisationen betyder allt för mig och även positiva ord som gav hopp om att det kan bli möjligt att få byta till samma organisation på ort i närheten dit vi planerar flytta! Det kunde inte gått bättre och jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv. Det var verkligen som att någon tog bort en tung påse som jag haft över huvudet de senaste veckorna. Nu ska satsa allt på att bli bra och trivas med detta så kommer det här gå vägen bort från prekariatet.

Detta prekariat jag pratar om är ett begrepp som en man vid namn Guy Standing pratar om i sin bok Prekariatet. Den nya farliga klassen som jag ska vara ärlig att säga att jag inte har läst än men har hört talas om och beställt på biblioteket. Det verkar som att vi tänker väldigt lika jag och den där Guy. SvD publicerade en bra summerande artikel om detta med rubriken Prekariatet ett växande monster den 19 juli 2013. Jag tycker att ni ska passa på att läsa den. Den handlar om den ”nya underklassen” som inte är det som tidigare varit underklass utan istället är de som inte riktigt släpps in i samhället av olika strukturella anledningar.

Kärntrupperna består av migranter och ungdomar, och i det senare fallet handlar det om utbildade, internationellt beresta och självmedvetna ungdomar som hittills varit trygga i förvissningen om att de själva kan styra över sina egna livsprojekt.

Det är alltså sådana som jag som det har gått ganska bra för genom hela skolåren och även på universitetet men sedan när man ska ut på arbetsmarknaden stängs ute.

Utmärkande för prekariatet är den osäkerhet eller ”prekära” livssituation som alltfler människor drabbas av i takt med att arbetet underställs marknadens principer. Om tillfälligarbeten och projektanställningar tidigare betraktats som ett tecken på avancemang, eller ett steg på vägen mot en ny karriär, menar Standing att det i dag är ett uttryck för en arbetsmarknadsrelaterad otrygghet. Att människor under olika skeden av sitt liv drabbas av ekonomisk osäkerhet är det få som skulle förneka. Men osäkerheten kan vara mer eller mindre politiskt konstruerad, och det är den systematiska och politiskt konstruerade osäkerheten som Standing med hjälp av begreppet prekariatet är ute efter att problematisera.

Detta kritiserar även det som jag tidigare kallat för ”praktiksamhället” där jag menar att många unga hamnar i att arbeta gratis för att få erfarenhet som sedan ändå inte leder till arbete. När det gäller tekniska inriktningar är det ju vanligt att man får en avlönad traineetjänst som sedan leder till fast jobb men när det gäller det mer teoretiska och samhällsvetenskapliga lyser traineejobben och betalda praktiker med sin frånvaro. När till och med svenska staten utnyttjar detta system i form av krävande, obetalda, praktiktjänster på t.ex. UD som om man har tur kan leda till en tre månaders projektanställning som ”eventuellt” kan förlängas är det inte konstigt att andra tar efter detta. I systemet är det inräknat att man ska ta CSN-lån under denna tid. När det gäller praktiken ska en ska alltså ”jobba” för staten och samtidigt låna pengar av densamma (i detta fall) som ska betalas tillbaka.

Jag har haft praktik en gång och det var VÄLDIGT värdefullt, det ingick i mitt studieprogram och förhoppningsvis kan det leda till något väldigt intressant i framtiden – men jag försöker undvika att fastna i ”praktikantfällan” nu när jag är klar. Jag tycker att jag är värd att få betalt för mina skills. Det är ju också så att det går att söka fristående praktikantkurser bara för att man ska vara försäkrad via universitetet och ha tillgång till CSN-lån. Att det är 350 personer som sökt till en praktikkurs med 38 platser talar ju också för denna problematik.

 

Grey

 

Believe in love. Believe in magic. Hell, believe in Santa Clause. Believe in others. Believe in yourself. Believe in your dreams. If you don’t, who will?
– Jon Bon Jovi

Read Full Post »

Maj maj måne

Ett stort kliv in i maj. Uppsatsen har nu tagit sig till nästa steg efter en veckas ledighet i väntan på att få göra intervjuer och påbörja analys och diskussionsarbetet. En och en halv vecka på mig att få till det. En intervju kvar att checka av också men analysen ska påbörjas ändå. Det var gött att vara lite ledig och jag for till Stockholm för att fira valborg på Ornö med J., P. Hearti och bror. Några riktigt trevliga dagar med mycket eldande och vedhantering.

Ett av mina motton är ju ”fight your fears”, idag har jag verkligen fått göra detta, möta en rädsla. Jag var fruktansvärt nervös för dessa och önskade nästan att jag kunde slippa, bara hoppa över denna dag. En lär sig av allt och möter en inte sina rädslor så stannar utvecklingen. Idag kan jag känna mig stolt över att ha genomfört två av mina intervjuer och hoppas på att jag kommer få fortsätta öva på att ta kontakt med och prata med människor jag inte känner. Varför känner jag ens osäkerhet inför detta? Jag har aldrig riktigt tänkt på att det har varit så tidigare men nu i och med uppsatsen har det blivit så tydligt. Bara att få gå genomföra allt detta tillsammans med någon skulle ha gjort det så mycket lättare men det skulle antagligen inte vara lika utvecklande mig.  Nu kan jag känna mig stolt stark och modig. Jag kan även tacka er som peppat och trott på mig i detta. Alla människor är ju av samma skrot och korn, egentligen – de flesta människorna är ju faktiskt snälla och trevliga och alla bajsar.

Jag befarar att ”pekskärmsgenerationen” som vuxit upp med att kopplas bort ifrån omgivningen kommer ha det ännu svårare att prata med människor som ännu inte existerar i deras kontaktnätverk. Jag tror inte att det är de få åren jag har haft smart-phone som har påverkat mig i detta jag tror snarare att det är de höga kraven på mig själv i kombination med att jag känner mig ganska liten ibland som spökar. Jag vill att det ska vara perfekt, jag vill göra det rätt och göra bra ifrån mig. När det inte bara är jag som påverkar resultatet känner jag nog att jag tappar lite kontroll och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag vet dock inte om det är detta heller som påverkat just denna gång. Kanske är det främst att jag som 23-årig kvinna känner mig underlägsen i vissa situationer men idag tycker jag nog att jag har bevisat att detta inte stämmer. Jag kan väldigt mycket inom det området jag strävar efter att vara verksam i framöver. Det är bara att ta en dag i taget och bevisa detta för mig själv och alla runt om kring mig, fortsätta att söka upp och ta mig igenom situationer jag inte känner mig helt säker med. Det löser sig – det som inte dödar det härdar.

Det är livet – en kan inte alltid vara på topp; måste ha utmaningar, ha lättare för en del saker och andra saker måste en utmana sig själv för att utvecklas inom. Jag har många steg att ta mi iggenom, än så länge har jag ju knappt börjat mitt liv. Jag går ju fortfarande i skolan och drömmer om vad jag ska göra ”när jag blir stor”. Det räcker dock inte bara att drömma, en måste också ta för sig, våga, utmana, göra, kämpa, chansa och ha kul.

 

 

 

valborg (5)

valborg (2)

 

valborg (4)

valborg (3)

valborg (6)

 

pottlugg

Fear stifles our thinking and actions. It creates indecisiveness that results in stagnation. I have known talented people who procrastinate indefinitely rather than risk failure. Lost opportunities cause erosion of confidence, and the downward spiral begins.

– Charles Stanley

 

Read Full Post »

Det har varit lite mycket efter Kathmanduresan. Hade tänkt att inte börja med att beklaga mig över att det var så länge sedan jag skrev för vad spelar väl det för roll egentligen? Jo, det ända är väl att det hände mycket i Kathmandu som jag nu inte kommer göra rättvisa och berätta om. Önskar lite att jag skrivit dagligen där nere men det blev rapport via instagram istället. Kort och koncist. Efter Kathmandu har det varit väldigt mycket med uppsatsen och det har inte hänt något roligt direkt. Jag han bara träffa hearti två dagar innan vi skiljdes åt igen, denna gång han till Stockholm och jag hem till Gbg. Han har fått jobb där och tanken är att han ska veckopendla med jobb mån-tors. Vi får väl se vad som händer framöver, han har haft väldigt otur på sistone och blivit lovad en massa jobb som sedan inte har blivit något, och det är inte hans fel. Nu får vi se hur det här går, vi får hålla alla tår och tummar för att han får fast efter sina sex veckor provanställning och att de inte bara säger att det är tanken att det ska bli så, att de också glider på att ta in folk på praktik eller provanställning. Verkar rätt seriöst dock, Europas största byggarbetsplats och det var akut brist på folk trots att det är flera tusen som arbetar där samtidigt som de sökte folk akut. Det känns tomt här hemma men jag borde väl vara van snart. Kan planera min tid och skriva på uppsatsen utan att känna mig allt för tråkig.

Det har gått lite sådär med uppsatsen, jag har väldigt svårt för att få tag på folk till mina intervjuer men jag kan tänka mig att påsk(lovs)veckan ställde till det lite också. Mitt självförtroende har åkt berg- och dalbana och jag har känt att jag inte riktigt har kontroll på det hela. Det är bara en månad kvar tills råmanus ska vara inne. Igår bestämde jag mig för att jag ska avgränsa mig till att titta på mindre företag som inte är hel- eller delägda av andra bolag, verksamma på en mindre ort (ex. Ktown). Efter detta har jag kunna fokusera lite mer på att läsa och jobba på bakgrund, teori och metoddelen i uppsatsen istället, det var väldigt svårt att koncentrera sig på detta där jag samtidigt försökte få tag på de jag ville intervjua (topfolk (höga tjänstemän som de brukar uttrycka det på nyheterna) på större, och mindre företag här i gbgregionen). Mest var jag nog arg på mig själv för att jag tyckte att det var lite jobbigt att ringa och att det tog så mycket energi, särskilt när jag var tvungen att ladda inför varje samtal och sen var det ingen som svarade.

Under veckan har jag också kört lite yoga och promenerat i solen det har nog också hjälpt mig för att hålla näsan över ytan, igår var det nära att jag kröp ner med huvudet under täcket innan jag pratade med pappa och vi kom på det där med strategibyte gällande informanter. Jag tog till och med tempen  fast jag inte ens tog tempen när jag hade influensa…

Jag tror att jag är lite hängig efter Nepalresan också. Jag hade lite problem med magen under den andra halvan av veckan och jag har inte riktigt repat mig helt. Till detta kan en ju också lägga till att jag inte hade repat mig 100 % från influensan när vi åkte heller så min kropp mår nog inte så bra egentligen. Jag längtar tills uppsatsen är godkänd och klar. Kanske kan jag slappna av och återhämta mig i sommarvärmen då men förhoppningsvis kan jag repa mig innan det.

Nej, nu har det varit för mycket tungt. Återvänder till Nepal: Ett fantastiskt land som tyvärr är utsatt för extrem förorening i form av bland annat utsläpp från mopeder och bilar men även orenat vatten och sopor som slängs ut på gator och rinner ner i floden. Människorna var väldigt trevliga och jag tycker att kulturen är så intressant. Jag önskar att jag skulle kunna stanna ett tag och bara lära mig mer om hinduismen, buddhismen, kastsystemet och de olika etniciteterna, helst på en lite lugnare plats än den mest bebyggda, gärna på en bergskant med frisk luft, ängar och fräscht vatten att bada i. Lite som en dröm.

Vi bodde i en jättefin nepalesiskt traditionell lägenhet Patan i Kathmandudalen med gångavstånd till Kathmandu. Städerna och byarna har vuxit ihop väldigt mycket vilket jag tycker är lite synd. Vi gjorde några utflykter bland annat vandrade vi på Shivapuri där det bland annat fanns vilda läppbjörnar (tänk Baloo) och leoparder.Sedan åkte vi också till Bhaktapur som fortfarande är väldigt medeltida och känns för sin curd aka yoghurt och sedan åkte vi vidare i en annan skruttbuss upp till Nagarkot där vi bodde i en mysig stuga och gick eller upp för toppen (beroende på vilken sjukdomsstatus en hade) tidigt på morgonen för att se soluppgången. Mat, boende och buss var extremt billigt och jag vill åka tillbaka igen, med hearti. Undrar hur det kommer se ut där då.

Det fanns så mycket fint och jag kan inte uttrycka hälften av vad jag har sett i ord. Lägger upp några bilder men ni som följer mig på instagram har nog sett de flesta, ni som inte följer mig på instagram kan gå in här till höger eller söka upp mig @mylifeasjunket om ni vill se fler bilder från resan.

 

Civilian – Wye Oak

InstagramCapture_f5441754-c020-41db-94b0-4fe25a126c53_jpg

InstagramCapture_574b5558-0098-4618-bb91-13f3688a26c2_jpg

InstagramCapture_6d003cbe-1ab0-4133-b731-c97d56e9fad0_jpg

InstagramCapture_75b6fa99-317c-43df-9022-69a190941810_jpg

InstagramCapture_82ec8a71-3f49-4422-ba66-d0a6d8374a10_jpg

InstagramCapture_295c81a6-6f86-4242-8c26-1a00e1f70cdf_jpg

 

InstagramCapture_45daa764-31c9-489e-b940-873e96a7c322_jpg

InstagramCapture_314c6f12-ff2d-4db5-acdf-a05fa185c0f5_jpg

InstagramCapture_a3ccb1b1-da6f-4e5c-92c7-8d0e65d8ae0f_jpg

InstagramCapture_ae36348c-0f00-4a5f-b3d3-f8185fe07f2d_jpg

InstagramCapture_cc3e330a-f6cf-40a2-a9d0-18a62d088c82_jpg

 

InstagramCapture_156f0dc6-6752-4b5f-9024-937ef15eff5c_jpg

InstagramCapture_f74315a1-9470-419b-b725-74e5b3095cc2_jpg

WP_20140405_036

 

WP_20140407_030

 

InstagramCapture_eccb743c-2c66-47ad-aedb-afdc94758542_jpg

Read Full Post »

Då har uppsatskursen officiellt dragit igång och en stressklump har redan börjat ta form i magen. Jag hade ju möte med min handledare i tisdags och det gick ganska bra, men jag fick ett tips som ledde till att jag fick tänka om och ändra ganska mycket i min forskningsdesign. Jag fick två veckor på mig att göra detta men jag tror jag är klar nu så jag ska försöka få till ett möte till nu på tisdag. Tydligen ska råmanus vara inne 19e maj, jag trodde att detskulle vara i slutet av maj men är blir jag klar till den 19e så är det ju väldigt skönt att ha det ur världen så fort som möjligt…  På onsdag åker jag till K-town för att på torsdag ge mig av till Kathmandu, det blir najs. Jag ska få iväg mina inbjudningar till intervjuer innan jag lämnar landet så att jag förhoppningsvis har bokat möten när jag kommer hem igen. Det är dessa intervjuer som stressar mig. De är inte så lätta då det handlar om människor uppe i den ekonomiska toppen, styrelsemedlemmar i styrelser på några av landets största företag. Jag blir dock grymt stolt över mig själv, och förmodligen riktigt nöjd med uppsatsen, om jag lyckas få till dessa intervjuer. HoppasHoppas.

I övrigt håller jag fortfarande på att repar mig från influensan, är frisk men fortfarande inte top, kan inte anstränga mig eftersom jag då börjar hosta och får ont i halsen. Jag hoppas dock att jag kan få till något yogapass imorgon och komma igång med träningen lite smått här i veckan innan Nepal.

Igår var jag på Abrakadabra, några kompisars lokal i Borås. De hade fixat det väldigt fint men jag var egentligen fortfarande lite för trött för att kalasa. Jag och hearti gick ut och sov i bilen under alla filtar vi hittade men det blev ändå för kallt efter några timmar så då gick vi in igen där festen fortfarande höll på för fullt. Det var detta jag befarade när vi bestämde oss för att åka utdit. Jag kan ju verkligen inte hålla på och festa en hel natt ens när jag är frisk så jag visste att jag skulle behöva försöka sova mitt i festligaste festen. Efter ytterligare en timme eller två fick vi en madrass som vi kunde lägga i ett mörkt skrymsle där det också var lite tystare och där sov vi till klockan var ca halv tio och vi började leta upp våra vänner för att köra tillbaka till Göteborg.

Det har varit väldigt fint väder här hela helgen. Igår gick vi ut och la oss i solen i Slottsskogen där det kryllade av folk och sedan grillade vi uppe på berget bakom syster I och Mr O:s hus (med Mr. O). Jag har bestämt mig för att bli ännu mer vegetarian och undvika äta kött så ofta jag kan (helt hemma men kan äta kött när jag är bortbjuden eller på restaurang osv. eller ekologiskt kött / vilt / MSC-märkta blötjur&fisk). Jag tog detta beslut efter ha försökt se en film som visar både fläsk, ägg, kyckling, mejeri och nötindustri när den är som värst. Jag vet sedan tidigare att det sker mycket hemskheter där ute och jag vet även att vi i EU och Sverige har striktare regler än många andra länder men jag känner inte något behov av att äta kött och jag tycker oftast inte att det smakar så gott så det känns bäst att avstå. På grillen blev det marinerad halloumi, det som är så gott!

Nu har jag pillat lite mer på min uppsats och ska försöka få med mig hearti ut en sväng innan solen går ner. Vi köpte lunch och satte oss på gräset vid lekplatsen nedanför Oskar Fredriks kyrka när kom hem men det känns som jag vill ha mer! Så underbart att känna våren. Jag tror jag ska köpa lite rengöringsgojs, äpplen och tulpaner eller andra vårblommor, göra lite vårfint och baka äppelpaj här nu.

 

Lose Yourself – Eminem

InstagramCapture_4717c695-52b0-496f-8fa7-72576dd2061b_jpg

Camera360_2014_3_30_041639_jpg

InstagramCapture_c355ef41-cef0-4e0b-9510-4417014ab453_jpg

InstagramCapture_80eddfe2-a7db-4c6d-b2dc-ce99a11c1532_jpg

InstagramCapture_559c66f0-1126-4571-a1cc-e7e949852ce4_jpg

Bordet är klart!

WP_20140329_014

InstagramCapture_42b01d17-e693-446b-af13-d206d593222e_jpg

 

Read Full Post »

Inte så kul som det kan låta.

I onsdags kom jag äntligen hem efter två fantastiskt bra månader på praktik i Stockholm, och som inneboende hos min fina kusin och hennes man. Det har varit superbra på massor med sätt men så klart är det skönt att komma hem till sitt egna hem och sin egna hearti igen.

På tordsdagen packade jag upp mina grejer och trollade fram överaskningsfödelsedagsmiddag till O. som fyllde 25. Inkräktar på min namnsdag men Klart att han ska firas!

På fredagen vaknade jag med huvudvärk från hell – nej, inte ifrån några alkoholhaltiga drycker. Det var influensan som tagit över mitt inre. I fyra dagar har jag nu varit bunden till lägenheten, inte orkat, inte kunnat gå ut och njuta av det vackra vårvädret. Jag var i skolan i fredags, seminarium 13-16.30 men jag kände mig som en ljusskygg och asocial zombie. I lördags lyckades jag ta mig upp till kanten av slottsskogen, satt på en bänk och pratade med mami i ca en kvart innan jag kände att det var bäst att gå hem igen, gick och la mig för natten 17.00. Igår vaknade hearti och var minst lika sjuk som jag. Som tur är börjar jag friskna till lite. Igår lyckades jag diska hälften av all disk och grädda våfflor, idag har jag diskat mer, släpat mig till affären fram och tillbaka och lagat nudelsallad med chili, lime och koriander. Fick ont i magen men det gick över. Utöver detta har jag tittat på minst nio filmer, halva Oscarsgalan och alla tillgängliga avsnitt av Sveriges Mästerkock och Gladiatorerna på tv4 Play. Jag har tappat räkningen men jag har aldrig sett så här mycket på tv, nästan så jag undrar om den huvudvärken som är kvar beror på tv-tittandet…

Inte kul att vara sjuk. Jag är nästan aldrig det så när jag väl är det får jag verkligen en tankeställare. Jag känner verkligen skillnad på när jag orkar och inte orkar. Jag önskade att jag orkade vårstäda, köpa våriga blommor, duscha, gå ner på stan, fika i solen och bara vara vårig och glad men nej, det fick bli ligga i soffan med täckt över huvudet, titta på film och dricka te med honung och äta crunchymüsli med havremjölk och banan.

Imorgon ska jag träffa min handledare för uppsatsen och på onsdag har vi introduktion på uppsatskursen. Det är startskottet. Egentligen känner jag att jag borde börjat under helgen men inte en chans att jag skulle pallat det. Jag är lite nervös och känner mig lite stressad över uppsatsen men jag antar att det är som det mesta: Ta ett djupt andetag, dyk ner i det simma dig igenom, gör ditt bästa och tids nog kommer jag ut på andra sidan och kan andas ut. Det enda problemet som kvarstår: Sommarjobb. Det är ett annat stressmoment. Jag tycket jag har kollat efter hur många potentiella sommarjobb som helst. Har sökt två men inte fått svar, sista ansökningstiden var i början/mitten på mars. Har sökt sommarkurser som back-up. En bra och en som är mest bara för att men det känns ju inte jättekul att fortsätta leva på lån över sommaren också.Undrar om det någonsin kommer finnas något slut i ”studielånstunneln” och jag undrar hur jag kommer lyckas få det där ”riktiga” jobbet tillslut. Det ska gå men ibland känns det inte så självklart, ska jag vara ärlig är det mycket sällan det känns självklart.

Efterpraktiken känner jag i alla fall att jag kan, jag kan jobba med hållbarhet, globalisering, rättvisa. Jag har bestämt mig för att söka företagsekonomi till hösten då jag ändå måste läsa säkerhet och konflikter i en förändrad värld som jag måste läsa för att få ut min examen, också intressant men det känns inte riktigt som det är det jag vill fokusera på just nu och då.

Sorry för något negativ läsning idag men som ni förstå är det inte så positivt här just nu. Det är skönt att jag börjar må bättre nu och jag känner att jag troligtvis kan gå på mötet och komma igång med uppsatsen i veckan men det blir kämpigt fram över. Tur att jag har resan till Kathmandu att se fram emot och att den troligtvis ger mig chansen att hitta lite ny energi och inspiration.

Home

oz25

sjuk

Öh

 

Read Full Post »

Konsumtion

Ursh, jag förstår inte men det känns som jag bara köper och köper, pengarna bara kippas bort ifrån kontot mitt och ändå försöker jag handla genomtänkt. Inte köpa saker som jag inte behöver osv.

Det har varit en del investeringar relaterade till träning under tiden jag bott här i Stockholm eftersom jag både har köpt klätterutrustning (långtidsinvestering), kort till klätterhallen, bikram-yogakort i två veckor, och friskiskort till mina sista veckor här uppe. Utöver detta har jag också blivit några tågresor, förstår inte varför det ska vara så galet dyrt att åka tåg, och särskilt inte varför vi nte har fasta tågprise eller i alla fall ett förbestämt system för hur mycket biljetterna ska kosta. Jag har också betalat lite dubbelt för boende men har inte heller handlat mat till varenda middag så det kanske går jämnt ut men jag är ganska säker på att genomsnittet på mina luncher har vara ganska högt även då jag har försökt att pressa priset och inte ätit ute så ofta. När jag kom hit var jag tvungen att köpa vinterkängor eftersom mina andra fick flytta till sopstationen efter flera trogna år. Jag köpte de nya kängorna på rea för ett hyfsat pris och jag hoppas att de också kommer hänga med i flera år. Idag var jag dock tvungen att investera i ett par sneakers.

Jag har funderat väldigt mycket på hur jag ska göra ett bra tag nu. Jag vill ha ett par vardagssneakers som är hållbara, sköna och snygga – en väldigt svår kombo tydligen. Converse är snygga på andra, inte på mig, de är för smala för mig och de har också en tendens att gå sönder ganska fort -> inget bra val. Vans är snygga, inte på mig. Andra billigare varianter är inte hållbara, igår provade jag ett par eco-skor på din sko, de var inte så dyra och sköna men tyvärr kändes de som de var som alla andra skor med supertunn sula, de skulle hålla max en säsong. Jag vill ju ha skor som jag kan gå runt i en hel dag, skor som är lätta att ta på och av, skor som sitter bra, som håller och som ger foten bra stöd och stötdämpning. Låter som löparskor… Ja, det blev nästa steg att titta på. Jag för står inte varför nästan alla löparskor ska vara så fruktansvärt färgglada. Det är klart, jag gillar färgglatt – men på skor? – NEJ! – jag har alldeles för klumpiga fötter för det. Jag samlade mig tänkte igenom allt en gång till och frågade efter rätt storlek på skorna jag sneglat på, ett par svarta Nike löparskor. De satt som en smäck, plösen är fastsydd och det är resår på sidorna så de glappar inte ett dugg när man inte ens knutit dem. Helsköna och ganska stilrena, om inte swooshen som skriker – Nike!. Nu är det dock ändå så att Nike har kommit ganska långt i sitt ansvarstagande och hållbarhetsarbete så det känns faktiskt ganska bra i själen även om de var superdyra, jag har nog aldrig köpt så dyra skor förut. Nu är det upp till bevis – jag hoppas innerligt att dessa skor ska hålla flera säsonger. Jag hoppas innerligt att vi kommer bli bundisar och att jag inte kommer känna mig nerklädd i dem.

Nej, jag har bestämt mig, de blir bra.

Society – Eddie Vedder

vapendragare

Read Full Post »

Känns så tråkigt att skriva dessa generella inlägg där vardagsföreteelser recenseras och en och annan tanke slinker in. Jag gör det mest för min egen skull, för att jag vill skriva av mig, vara lite kreativ och låta tankarna sväva iväg. Det skulle dock kännas roligare att känna att uppnå något sorts läsvärde för utomstående. Jag hoppas att jag lyckas med detta ibland men vet att det är långt ifrån alltid. Här kommer recensionen för veckan som varit:

Jag har under ganska många dagar, säkert en vecka eller två spanat på ett par shorts i ett skyltfönster. Ett par rosa Thai-boxningsshorts, lite för dyra men väldigt snygga. I söndags när jag satt hemma och gottade mig efter den superkulturella födelsedagshelgen, och egentligen ville träna men hade inget träningskort, pratade jag med bror. Vi kom överens om att jag skulle få halva shortsen betalade av honom i födelsedagspresent om jag också gjorde 150 armhävningar och 150 sit-ups. Det blev den helgens träning, jag gjorde det och på måndagen köpte jag shortsen på väg hem från jobbet.

Det är något särskilt med färgen rosa, hur kan det vara så? En färg bland alla andra som blivit så kontroversiell, stämplad, hatad och älskad. Jag har aldrig varit en ”rosa person”. Jag kommer aldrig bli en ”rosa person”. Samtidigt som jag har de reflektionerna ser jag hur jag dras till färgen rosa, inte den chockrosa men lite gammelrosa-persikofärg. Jag är tillräckligt stor för att erkänna, jag tycker om rosa nu. Jag gör det inte för att jag är tjej/kvinna/kalladetvadvilldu, jag gör det för jag gillar färgen. Jag tycker om många färger, grön är min favoritfärg om någon frågar men färgen rosa gör något som ingen annan färg kan. Inte knallrosa, men den mjuka gammelrosa-persikofärg.

Jag har haft provapåvecka på SATS sedan i måndags. På tok för dyrt för att ha kort där (det går inte ens att ha ett månadskort) men väldigt kull att träna tillsammans med P. och J. Jag har brutit mot tights-trenden och haft mina rosa shorts på mig på gymmet varje dag denna vecka för utom onsdag då vi klättrade och idag då jag och J. körde lunch-yoga med den bästa yogin. Mycket skönt att köra ”riktig” yoga igen.

Igår körde jag intervjuer tillsammans med min handledare för vårt utvärderingsprojekt. Mycket spännande, lärorikt och bra. Ja, det kändes bra och det var en intressant verksamhet vi besökte också, väldigt fräscha lokaler och människorna vi intervjuade verkade väldigt trevliga, och mänskliga. Ett ställe att hålla ögonen på i framtiden. Jag hoppas att företaget jag praktiserar på kommer få in nya uppdrag efter de vi håller på med nu. Om det börjar rulla igång på riktigt har jag nog lite mer än halva inne för ett karriäralternativ. Känns väldigt bra, det enda som går emot är nog att det ligger i Stockholm men jag kommer ändå inte bo i Göteborg hela mitt liv. Trodde bara inte att det skulle bli Stockholm men realistiskt sett så är det inte så konstigt om det blir så i alla fall men då ska jag nog inte bo i centrum. Även då det är superskönt att ha nära till allt vill jag nog ha ett hus och lite tomt längre fram. Tittar vi inte så långt fram vill jag i alla fall inte ha så mycket bilar och gångavstånd till naturen. Jag skulle antagligen kunna jobba en dag hemifrån i veckan om jag är kvar på företagen jag är på nu, det är ju också grymt och jag skulle ha kul på jobbet. I onsdags tittade vi på OS-hockey (Sverige) och drack öl klockan nio på morgonen, inte riktigt så jag arbetar men det kan vara roligt för omväxlingens skull. Det roligaste är nästan att facebook-inlägget med bilden på oss där och då har 878 personer sett och 32 har gillat det, till skillnad från våra nyheter som brukar ha mellan 50 och 200 views och ca 5-10 likes. Intressant vad folk på facebook är intresserade av och inte, antar att de inte riktigt orkar läsa och tänka när de scrollar i flödet men att de lite udda, korta, lättsamma (?)  inläggen får mer uppmärksamhet.  Efter  jobbet igår var vi på middag hos en portusisisk familj, vi fick riktig portugisisk ost, fylld krabba och feijoada, mycket gott och familjen var supertrevlig.

Nu börjar jag sväva iväg och vet inte riktigt åt vilket håll. Dags att kolla ugnen där min utlovade pulled-pork står och gottar sig. Ikväll blir det lugnt, tror jag det, och imorgon ännu lugnare när vi åker ut till Ornö. Kan hända att vi sticker ut en sväng och träffar de portugisiska föräldrarna efter att maten sjunkit ned lite. Låter som det kommer bli en stökig kväll i festlokalen som ligger på våningen under.

Blood Bank – Bon Iver

v.8 (7)

v.8 (2)

v.8 (12)

v.8 (3)

v.8 (1)

Camera360_2014_2_21_073431_jpg

v.8 (5)
v.8 (4)
v.8 (10)

v.8 (6)

v.8 (11)

v.8 (8)

v.8 (14)

InstagramCapture_5db9848f-6e68-4383-bb49-c7c64da2219e_jpg

(resultatet – inlagd i efterhand)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: