Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Film och Dokumentär’ Category

Då har uppsatskursen officiellt dragit igång och en stressklump har redan börjat ta form i magen. Jag hade ju möte med min handledare i tisdags och det gick ganska bra, men jag fick ett tips som ledde till att jag fick tänka om och ändra ganska mycket i min forskningsdesign. Jag fick två veckor på mig att göra detta men jag tror jag är klar nu så jag ska försöka få till ett möte till nu på tisdag. Tydligen ska råmanus vara inne 19e maj, jag trodde att detskulle vara i slutet av maj men är blir jag klar till den 19e så är det ju väldigt skönt att ha det ur världen så fort som möjligt…  På onsdag åker jag till K-town för att på torsdag ge mig av till Kathmandu, det blir najs. Jag ska få iväg mina inbjudningar till intervjuer innan jag lämnar landet så att jag förhoppningsvis har bokat möten när jag kommer hem igen. Det är dessa intervjuer som stressar mig. De är inte så lätta då det handlar om människor uppe i den ekonomiska toppen, styrelsemedlemmar i styrelser på några av landets största företag. Jag blir dock grymt stolt över mig själv, och förmodligen riktigt nöjd med uppsatsen, om jag lyckas få till dessa intervjuer. HoppasHoppas.

I övrigt håller jag fortfarande på att repar mig från influensan, är frisk men fortfarande inte top, kan inte anstränga mig eftersom jag då börjar hosta och får ont i halsen. Jag hoppas dock att jag kan få till något yogapass imorgon och komma igång med träningen lite smått här i veckan innan Nepal.

Igår var jag på Abrakadabra, några kompisars lokal i Borås. De hade fixat det väldigt fint men jag var egentligen fortfarande lite för trött för att kalasa. Jag och hearti gick ut och sov i bilen under alla filtar vi hittade men det blev ändå för kallt efter några timmar så då gick vi in igen där festen fortfarande höll på för fullt. Det var detta jag befarade när vi bestämde oss för att åka utdit. Jag kan ju verkligen inte hålla på och festa en hel natt ens när jag är frisk så jag visste att jag skulle behöva försöka sova mitt i festligaste festen. Efter ytterligare en timme eller två fick vi en madrass som vi kunde lägga i ett mörkt skrymsle där det också var lite tystare och där sov vi till klockan var ca halv tio och vi började leta upp våra vänner för att köra tillbaka till Göteborg.

Det har varit väldigt fint väder här hela helgen. Igår gick vi ut och la oss i solen i Slottsskogen där det kryllade av folk och sedan grillade vi uppe på berget bakom syster I och Mr O:s hus (med Mr. O). Jag har bestämt mig för att bli ännu mer vegetarian och undvika äta kött så ofta jag kan (helt hemma men kan äta kött när jag är bortbjuden eller på restaurang osv. eller ekologiskt kött / vilt / MSC-märkta blötjur&fisk). Jag tog detta beslut efter ha försökt se en film som visar både fläsk, ägg, kyckling, mejeri och nötindustri när den är som värst. Jag vet sedan tidigare att det sker mycket hemskheter där ute och jag vet även att vi i EU och Sverige har striktare regler än många andra länder men jag känner inte något behov av att äta kött och jag tycker oftast inte att det smakar så gott så det känns bäst att avstå. På grillen blev det marinerad halloumi, det som är så gott!

Nu har jag pillat lite mer på min uppsats och ska försöka få med mig hearti ut en sväng innan solen går ner. Vi köpte lunch och satte oss på gräset vid lekplatsen nedanför Oskar Fredriks kyrka när kom hem men det känns som jag vill ha mer! Så underbart att känna våren. Jag tror jag ska köpa lite rengöringsgojs, äpplen och tulpaner eller andra vårblommor, göra lite vårfint och baka äppelpaj här nu.

 

Lose Yourself – Eminem

InstagramCapture_4717c695-52b0-496f-8fa7-72576dd2061b_jpg

Camera360_2014_3_30_041639_jpg

InstagramCapture_c355ef41-cef0-4e0b-9510-4417014ab453_jpg

InstagramCapture_80eddfe2-a7db-4c6d-b2dc-ce99a11c1532_jpg

InstagramCapture_559c66f0-1126-4571-a1cc-e7e949852ce4_jpg

Bordet är klart!

WP_20140329_014

InstagramCapture_42b01d17-e693-446b-af13-d206d593222e_jpg

 

Read Full Post »

Inte så kul som det kan låta.

I onsdags kom jag äntligen hem efter två fantastiskt bra månader på praktik i Stockholm, och som inneboende hos min fina kusin och hennes man. Det har varit superbra på massor med sätt men så klart är det skönt att komma hem till sitt egna hem och sin egna hearti igen.

På tordsdagen packade jag upp mina grejer och trollade fram överaskningsfödelsedagsmiddag till O. som fyllde 25. Inkräktar på min namnsdag men Klart att han ska firas!

På fredagen vaknade jag med huvudvärk från hell – nej, inte ifrån några alkoholhaltiga drycker. Det var influensan som tagit över mitt inre. I fyra dagar har jag nu varit bunden till lägenheten, inte orkat, inte kunnat gå ut och njuta av det vackra vårvädret. Jag var i skolan i fredags, seminarium 13-16.30 men jag kände mig som en ljusskygg och asocial zombie. I lördags lyckades jag ta mig upp till kanten av slottsskogen, satt på en bänk och pratade med mami i ca en kvart innan jag kände att det var bäst att gå hem igen, gick och la mig för natten 17.00. Igår vaknade hearti och var minst lika sjuk som jag. Som tur är börjar jag friskna till lite. Igår lyckades jag diska hälften av all disk och grädda våfflor, idag har jag diskat mer, släpat mig till affären fram och tillbaka och lagat nudelsallad med chili, lime och koriander. Fick ont i magen men det gick över. Utöver detta har jag tittat på minst nio filmer, halva Oscarsgalan och alla tillgängliga avsnitt av Sveriges Mästerkock och Gladiatorerna på tv4 Play. Jag har tappat räkningen men jag har aldrig sett så här mycket på tv, nästan så jag undrar om den huvudvärken som är kvar beror på tv-tittandet…

Inte kul att vara sjuk. Jag är nästan aldrig det så när jag väl är det får jag verkligen en tankeställare. Jag känner verkligen skillnad på när jag orkar och inte orkar. Jag önskade att jag orkade vårstäda, köpa våriga blommor, duscha, gå ner på stan, fika i solen och bara vara vårig och glad men nej, det fick bli ligga i soffan med täckt över huvudet, titta på film och dricka te med honung och äta crunchymüsli med havremjölk och banan.

Imorgon ska jag träffa min handledare för uppsatsen och på onsdag har vi introduktion på uppsatskursen. Det är startskottet. Egentligen känner jag att jag borde börjat under helgen men inte en chans att jag skulle pallat det. Jag är lite nervös och känner mig lite stressad över uppsatsen men jag antar att det är som det mesta: Ta ett djupt andetag, dyk ner i det simma dig igenom, gör ditt bästa och tids nog kommer jag ut på andra sidan och kan andas ut. Det enda problemet som kvarstår: Sommarjobb. Det är ett annat stressmoment. Jag tycket jag har kollat efter hur många potentiella sommarjobb som helst. Har sökt två men inte fått svar, sista ansökningstiden var i början/mitten på mars. Har sökt sommarkurser som back-up. En bra och en som är mest bara för att men det känns ju inte jättekul att fortsätta leva på lån över sommaren också.Undrar om det någonsin kommer finnas något slut i ”studielånstunneln” och jag undrar hur jag kommer lyckas få det där ”riktiga” jobbet tillslut. Det ska gå men ibland känns det inte så självklart, ska jag vara ärlig är det mycket sällan det känns självklart.

Efterpraktiken känner jag i alla fall att jag kan, jag kan jobba med hållbarhet, globalisering, rättvisa. Jag har bestämt mig för att söka företagsekonomi till hösten då jag ändå måste läsa säkerhet och konflikter i en förändrad värld som jag måste läsa för att få ut min examen, också intressant men det känns inte riktigt som det är det jag vill fokusera på just nu och då.

Sorry för något negativ läsning idag men som ni förstå är det inte så positivt här just nu. Det är skönt att jag börjar må bättre nu och jag känner att jag troligtvis kan gå på mötet och komma igång med uppsatsen i veckan men det blir kämpigt fram över. Tur att jag har resan till Kathmandu att se fram emot och att den troligtvis ger mig chansen att hitta lite ny energi och inspiration.

Home

oz25

sjuk

Öh

 

Read Full Post »

Sedan natten till söndag har jag bara fått en natt med hyfsat god sömn. Jag vet inte varför, mest troligast är väl att det är de tidiga morgnarna som spökar men jag tycker inte att det skulle behöva vara så. Okej, jag förstår första natten innan yogan i måndags men sen då? I natt kanske för att jag inte ville försova mig och missa tåget, men nätterna där emellan?

Det är ju så onödigt. En blir trött, ineffektiv och glömsk. -värst har det varit tidigt på morgonen, innan yogan och frukost. i tisdags glömde jag en av mina handdukar och blev tvungen att hyra en för en tia. P. glömde sin vattenflaska och fick köpa en för 55 kr. Andra dagen glömde P. handduk, jag glömde mina vantar där när vi gick hem och när vi skulle in på bageriet (som ligger ett hus bort från porten hem) kom P. på att han glömt mobil och plånbok i värdeskåpet. Han fick lägga benen på ryggen och hämta dem, till saken hör också att  han skulle ha telefonmöte på morgonen också. Dagen efter, igår, när vi var nästan framme vid studion sa P. att han minsann inte tänkte gå den vägen två gånger fram och tillbaka ‘idag’, några sekunder innan han stelnade till och sa att han glömt något. Shortsen! Han sprang hem och jag gick in, packade upp min påse och fick en stöt genom kroppen då jag insåg att jag hade tagit fel, det var inte mina shorts jag packat ner, det var P.s kalsonger som legat på samma torkräcke. Kände mig hopplöst korkad och kunde inte ringa och be honom ta med mina shorts också då jag inte hade mobil med mig. Funderade på att låna någons men kom på att jag inte kunde hans nr. Gick till receptionen och berättade att jag inte fått med mig mina shorts och frågade om de kunde leta upp P.s nr och jag fick låna telefon. Det gick bra en P. som var på språng svarade inte… Som tur var fanns det ett par shorts i kvarglömt-lådan som jag fick låna. Det hade ju inte gått annars, alt. jag hade fått köpa nya för 400 kr, eller kört i y-frontskalsonger. Jag kunde nästan inte sluta skratt åt ironin i det hela. Det säger tre saker: 1. Alla appar i hjärnan har inte vaknat tidigt på morgonen, 2. Utan frukost i magen funkar inte hjärnan, 3. Packa alltid allting dagen innan.

Det blev en trött dag på jobbet men jag tog mig igenom resten och projektbeskrivningen jag höll på med samt läsa en rapport om hållbarhet för fondbolag. Åtta timmars läsning rakt upp-och-ner på en stol. När jag kom hem stod middagen på bordet, rotfrukter och halloumi, lyx! Efter maten däckade jag i soffan så där trött att jag inte orkade göra någonting. Samlade mig till sist, började packa för dagens resa, dammsög mitt rum, plockade ur och i diskmaskinen och gick ner till butiken där jag köpte ciabatta, fetaost och tomat till min tågfrukost. Jag gjorde i ordning smörgåsen och semla med varm mjölk som jag gottade mig med innan det var läggdags.

Jag kollade på andra delen av Fittstim – min kamp, en del kvar innan jag tänker göra mitt officiella uttalande om serien men jag kan inte låta bli att uttrycka hur synd jag tycker det är att feminismen målas ut som den där radikalfeminsmen som jag så länge kämpat med att klargöra för folk att det är inte samma sak som feminism, det är radikalfeminism och de ska inte blandas ihop. Emma Hamberg skrev väldigt bra om feminismen på sin blogg i tisdags, här är ett litet utdrag:

Jag känner att vi tappar fokus i debatten. Fokus på varför vi alla kvinnor ( och män för all del) inte kan vara något annat än feminister. Nej, det handlar inte om småsaker som smink, raka benen eller såna saker. Du kan vara feminist och se ut som Pamela Anderson, det har inte med saken att göra. Raka dig över hela kroppen och skallen om du känner för det – var så god och help your self. Feminism handlar om att män och kvinnor har lika värde. Punkt slut. Män ska inte dra fördelar bara för att de är män. Kvinnor ska inte bära ok bara för att de är kvinnor.

Jag tror att problemet i tv-serien är att Belinda Ohlson, som gör programmet, själv varit radikalfeminist och uttryckt ett manshat. Manshat är inte feminism, meningen med feminism är inte att kvinnorna på något sätt är bättre än män, men inte heller att män är bättre än kvinnor. Alla är vi individer och vi måste behandlas lika, behandlas som dem vi är utifrån de olika kvaliteter vi har oavsett vilka könsdelar vi har.

Från det ena till det andra. Jag ser fram emot helgen, efter tre veckor – fattar inte att tiden går så fort – ska jag hem till Hearti, syster, bror och vänner i Göteborg (btw, stannade precis på stationen i Katrineholm). Imorgon ska Hypnos (med mr. O.) – spela på Thrasher. Ska bli riktigt kul att se, och träffa alla igen. Nu borde jag ta och sätta igång med lite jobb, det är ju faktiskt arbetsdag, även om klockan bara är åtta (brukar oftast sätta igång nån gång mellan åtta och tio) men det vore skönt om jag kunde sluta hyfsat tidigt idag. Får se om jag somnar eller om det går bra.

The Gardener – The Tallest Man on Earth

2014_02_06

Read Full Post »

Idag blev det en tidig morgon då två veckors Bikram Yoga 06.30 står på schemat. Första passet idag alltså –  dåligt med sömn under natten och ovan att 1. gå upp så tidigt, 2. göra fysisk aktivitet på tom mage och 3. uföva fysisk aktivitet i sådan värme och luftfuktighet i ett litet rum med andra människor, 4. lågt blodtryck – jag mådde illa, höll på att svimma och somnade nästan ibland. Annars var det kul, skönt och allt annat… om vi bortser ifrån att ledarskapet påminde lite om brittisk flickklass i balett på 60-talet hur jag nu kan tänka mig hur det kan vara. Efter att ha duschat, kommit hem och ätit frukost mådde jag riktigt bra. Som människa i gen och glad i själen.

Det bar iväg mot gamla stan och praktiken där jag började översätta hemsidan och gjorde lite researcharbete. Postade mitt första facebook inlägg på företagets officiella facebooksida och hade allmänt trevligt. Köpte fyra ekobananer för 8 kr på coop när jag blev trött framåt eftermiddagen, åt en lämnade de andra i kylen och kastade snart efter det in handduken och traskade hemåt. Jag har ju aldeles glömt att berätta att jag var på konferens förra veckan! Mycket trevligt och intressant, handlade om framtidens gruv- och mineralindustri. Den delen jag var på handlade om att bygga hållbart i arktiskt klimat, då med tanke på flytten av Gällivare och Kiruna där man måste ta hänsyn till samtliga tänkbara hållbarhets- och ansvarsaspekter. Den handlade också om att mingla och äta lunch på Grand hotell.

Helgen har varit bra och jag har hunnit med att åka till Ornö där det drösade ner en väldigt massa snö, och vankades fredagsmiddag och filmvisning av olika sorter legendarisk musik. På lördagen var det extremt lugnt ända fram till klockan fyra då vi tog en vinterpromenad till färjan som gick fem. Vid sju-tiden var vi hemma, trollade fram tacos, kollade på melodifestivalen (något motvilligt), tittade på nya säsongen av Sherlock Holmes samt började lägga ett Jan van Haasteren-pussel och drack margaritas. Igår var det städ-/långkok-dag. Jag stod för tvätt och långkok. Tog även en promenad som gav mitt lokalsinne mycket beröm, en riktigt bra runda lyckades jag pejla in. Medan jag var ute stod grytan i ugnen och när jag kom hem kunde jag lätt trolla fram en riktigt mör och smakrik rengryta med couscous till. Så otroligt lyxigt att P. och J. kånkat hem en ren lagom tills jag skulle bo här.

Nu står det semmelbak på mitt schema planen är som sådan att vi imorgon efter jobbet äter middag och sedan drar till klätterhallen för att sen komma hem och sänka en semla med varm mjölk innan läggdags. Jag tror inte det finns mycket man sover bättre på och inte heller något godare än hembakta semlor á la Bruksgården.

Nedan lägger jag in ett av musikvideoklippen som vi såg i fredags det är från när Tinariwen var i Göteborg och SVT lyckades få till en riktigt bra inspelning med dem. Får mig att åter igen att fundera på om jag skulle flytta ut i öknen ett tag, prova på livet som nomad, eller i alla fall lära mig spela och sjunga så där lätt och kraftfullt.

Camera360_2014_2_3_084822_jpg

Känslan i kroppen efter bikramyogan – precis så

InstagramCapture_d8f00342-8b8c-4351-bfa4-f1b4db6ad73c_jpg

Har aldrig förstått de som inte äter frukost, kommer nog aldrig heller göra det

Camera360_2014_2_2_064125_jpg

InstagramCapture_03c04b91-eb7a-4386-ba7d-9bcaf379a313_jpg

InstagramCapture_74a342f9-447e-4363-ac66-394a25058e91_jpg

InstagramCapture_c2792357-13a8-42e5-819c-d708a7b3bda9_jpg

InstagramCapture_2bdc7921-9471-4cec-8377-cbe3b18a86ce_jpg

InstagramCapture_b4eb7a4f-e984-41d7-9fc9-5b0856bfc6c8_jpg

InstagramCapture_26296f58-7fec-404e-af88-3bb40c75a34b_jpg

Read Full Post »

Ibland känner man så där att det kryper myror i hela kroppen som säger ”träna, träna” men huvudet känner sig som om det befinner sig på en helt annan planet eller i alla fall någon stans bland radiovågorna ca två meter utanför skallbenet. Så känner jag just nu.

Hade jag haft ett gym som jag helt obehindrat kunnat gå till hade jag nog varit där redan men nu när det krävs massor meck säger huvudet stopp. Grejen är den att jag fortfarande inte fixat medlemskap på något gym. Förra veckan provtränade jag på NordicWellness och denna vecka är det tänkt att jag ska provträna på SATS, om de låter mig göra så. Jag har ju redan fått prova dem två gånger med kusinvitamin, en gång gymmet och en gång Yoga. Jag önskar att jag kunde ha råd att fortsätta där, dels för att det var riktigt bra gym och fantastiskt bra yoga-instruktör och dels för att jag skulle kunna få sällskap, i alla fall ibland. Det är alltså inte SATS på Odenplan (där folk sminkar sig för att träna och det är sån där äcklig vibb i luften) jag menar SATS på Tulegatan, lagom stort och lugnt. Känner sig trygg och behöver inte bry sig om hur man ser ut.

Igår var jag och klättrade igen. Roooligt. Testade för första gången lederna med automatisk säkring. Galet läskigt men kul när man ska hoppa ner från toppen och hoppas att maskineriet kommer ta emot en även denna gång… Vi kom hem från Ornö i söndags, hade en riktigt lugn och skön kväll i lördags också. Tre timmar i den 37*C poolen, tittade på stjärnorna och gav de där stora tankarna tid. Vi är så himla små, på en liten pluttjord mitt i ett stort universum. Varför kan inte alla människor komma hyfsat överens? varför ska det finnas gränser? Varför rutar vi in våra liv och snärjer oss in i kulturellt betingade band som leder oss in i ett visst sätt att leva på? Efter våra djupa timmar i poolen gick vi in i stugan igen, lyssnade på Trolles trafikskola och åt creps med gräddfil, rödlök och rom. Fortsatte sedan en stund med världsperspektiv innan jag somnade som en stock. Rekommenderar er att kolla på The Overview Effect och The Pale Blue DotLägger in dem här nedanför också.

Jag fortsätter att mysa i varsin soffa med kusinvitamin, inte så ofta man får göra det. Imorgon kväll ska jag träffa fina L. lite onsdagsvin och en riktig catch-up-afton. Först blir det praktik, jag trivs oerhört bra och älskar gamla stan. Det enda som är lite jobbigt är att sitta från 9-17. Ska börja ta lunchpromenader vilket kommer öka effektiviteten så det blir toppen. Fick massor bra beröm idag för det jag gjort den senaste veckan så det känns väldigt bra. Läs dagens intervju med Martin, min handledare och VD på UpHigh om ni vill.

 

WP_20140126_004

WP_20140126_007

fotor_2014_01_28_20_52_04_183_Beautified

Trött men rätt nöjd med livet ändå.
Tar fortfarande gärna emot tips på sommarjobb eller andra jobb med tillträde efter maj i år.

Read Full Post »

I måndags morse blev jag klar med utvärderingen som jag ska redovisa på seminarium imorgon. Detta är sista momentet med obligatorisk närvaro i projektledning och utvärderingskursen. Jag gav mig själv lite ledigt (jag har två uppgifter till som ska vara inlämnade den 18 januari) fram till jul för att hinna med städning, julklappsköp och träning.

Igår gjorde jag egen julsenap som tydligen blev en succé på julbordet förra året (när jag var på GC med Heartis familj). I senapen använder jag ekologisk honung och ekologiskt mjöl, den är så kallat stark & söt. Jag gick sedan till gymmet och fick med mig hearti på yoga efter styrkepasset. Han blev såld på första försöket – gör mig lycklig!

Det här med julklappar är lite svårt, vi har sagt att vi inte ska ha så mycket sådant och det är skönt men det är svårt var ribban ska ligga. Jag tror det blir bra, men det är alltid svårt att veta om man hittat rätt.

Jag läste en artikel i Svd 14/12 där Eva Röse berättar om varför hon inte kommer köpa julklappar, gifter. Det ä’r hemskt att det finns så mycket gifter i vår vardag. Varför har vi tillåtit detta? Varför har vi, utan att kolla biverkningar eller andra konsekvenser, börjat använda dessa? När jag läser att Eva vill kräkas över att barn i Sverige i genomsnitt har 535 leksaker känner jag lika dant men framförallt ställer jag mig frågan – hur och varför har det blivit så? Vad är det som får föräldrar att köpa så mycket skräp till sina barn? Jag menar detta kan inte vara resultatet av bara julklappar och födelsedagspresenter. Skribenten frågar Eva hur hennes barn reagerar när de inte får vissa leksaker, men jag menar: varför skulle barnen få allt de pekar på? Föräldrar måste väl lära sig att sätta gränser?! Evas svar är hur som helst  väldigt bra:

De blir nog inte lidande. De ber om en massa saker, men de får inte allt de vill ha. Bara för att en vara säljs med en glad björn på förpackningen behöver det inte betyda att björnen är så himla glad, han kanske bara är hög på kemikalier.

För Eva Röse kom insikten när hon var med i dokumentären ”Underkastelsen”, se den nedan i inlägget. Åter till det här med 535 leksaker; jag läste också Ola Wongs artikel ifrån Svd 16/12. I Hög tid hitta väg ut ur köpfesten lyfter Ola upp problemet med ”planned obsolescence” – att produkter är skapade för att gå sönder eftersom folk annars inte köper nytt. Ganska logiskt men fruktansvärt ohållbart. Förr designades produkter för att hålla en livstid men nu byggs problem in i produkter och de blir del i ett köp- och slängsamhälle. Se ”The Light Bulb Conspiracy” (nedan i inlägget) för mer om detta. Det är inte bara att man måste köpa nytt och att det måste produceras nya grejer med nya råvaror och energi som är problemet. Ett stort problem är även växande sopberg och brist på kunskap och engagemang för att ta hand om och återanvända/hantera ”skräpet” på bästa sätt (se dokumentären ”E-waste from Antwerp to Ghana – World” nedan).

Samtidigt som allt detta händer så är det också många som svälter, blir sjuka av sjukdomar som egentligen är lätta att vaccinera eller behandla mm. Ett tips är att skänka pengar till Unicef i jul. Unicef skriver:

Du behöver inte vara Gandhi, Moder Theresa eller Jesus för att förändra världen. Det räcker med att du köper dina julklappar i gåvoshopen.

Detta är något överdrivet och inte riktigt sant men DU kan faktiskt hjälpa de som faktiskt ägnar sitt liv åt att försöka göra jorden till en bättre plats att växa upp och leva på. Ett sätt att göra detta på är att hjälpa de på Unicef med sitt arbete. Du kan enkelt välja vad du vill bidra med i deras gåvoshop där det finns allt från fotbollar, sagoböcker och myggnät till vaccin, barnmorskepaket och fyrhjulsdrivna bilar, allt skickas direkt till platsen där de behövs som mest och som tack får du ett gåvobevis som du kan ge till någon annan eller dig själv i julklapp. Fler tips på bra julklappar finns i mitt inlägg från början av månaden.

Underkastelsen – om gifter i vår vardag

 

The Light Bulb Conspiracy- Planned obsolence

E-Waste

Det är inte svårt att i alla fall bidra

bild 1 (2)

Another Day in Paradise – Phil Collins

Read Full Post »

Det här med anti-våldtäktskläder (AR -> Anti-Rape)… Skaparna av kläderna menar att de vill skapa ”[själv]förtroende och skydd som kan bäras” och menar att ”våldtäkt är typ [?!] så fel det kan bli” samt att ”den enda ansvariga för en våldtäkt är våldtäktsutövaren”. Inte så mycket fel på detta men att kvinnor ska behöva bära (under)kläder som är omöjliga att slita av, klippa eller skära upp för att känna sig säkra är ju bara fel. Deras insamlingsvideo (se nedan) säger typ allt då den består av unga kvinnor som springer runt i underkläder och ler samt en man som försöker skära och klippa upp kläderna samt ett klipp där vita, uppklädda kvinnor i ”minikjolar” går förbi en mörkhyad man på en mörk gata vilket målas upp som en hotfull situation där de ska känna sig säkra om de har dessa underkläder. Vad är det för stereotyper de målar upp? De flesta våldtäckterna sker ju inte ute på nattklubbar eller på nattliga löprundor. De flesta våldtäkterna sker i hemmen, där en ska känna sig säker. Ska en behöva gå i låsta kläder i sitt eget hem? Vad händer om dessa kvinnor använder byxorna på korgen, dricker (vilket målas upp som en situation där underbyxorna ska vara extra bra) och blir akut kissnödiga, får stå i kö och kommer inte ihåg kombinationerna på låsen till midje-och/eller lårstrapsen? Vad händer om kvinnorna inte väger 50 kg men 80 eller är ännu större? Är inte de lika utsatta eller?

Det kanske är bättre att fokusera på att motverka våldtäkter, ta tag i problemen istället för att bara se kvinnorna som offer skulle en kunna fokusera på kvinnornas rättigheter som fria individer och rätt att existera utan att behöva känna sig underlägsna. Kanske ge kvinnor mer stöd i våldtäktsmål så att fler känner att det är värt att anmäla brott, även i nära relationer och att skapa en tydligare bild av vad som är våldtäkt. Något som jag tycker borde vara i likhet med påtvingade sexuella handlingar. Svårdefinierat och, ja, tanken finns där att en del drabbade skulle ljuga för att få skadestånd eller annat men jag tror inte att det är lika många som skadas av det i dagens samhälle som de som faktiskt blir utsatta av fysiskt och psykiskt våld relaterat till detta. Inga låsbara underkläder kan hindra detta, i denna kampanj ser det ut som att det är lugnt så länge ingen kan komma in i trosorna…

Dessa AR-kläder skapar en bild av kvinnan som ansvarig för att hon inte ska bli våldtagen. Om vi återupptar kvinnan på krogen som fick brått till toan, kanske insåg hon hur jobbigt det var med låsta underkläder och låter de vara upplåsta. Hur skulle upplåsta AR-kläder tolkas i domstol? Dessutom är det inte bara kvinnor som blir våldtagna och alla män är inte potentiella hot.

Här är den hemska kampanjen som lyckats få in tillräckligt mycket pengar för att lansera sin produkt med nio dagar tillgodo:

 

 

Inlägg inspirerat av Jake Willis Simmons på The Telegraph.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: