Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2014

Keeping on

I måndags började jag läsa en kurs i Arbetsmiljö och ledarskap på distans, 7,5 hp på 50 %. Det känns bra men är ganska mycket att göra för att vara 50 % – det är nog mer regel än undantag när det gäller ”halvfartskurser”. Känns ändå mer vettigt att läsa istället för att titta på dålig tv och uppdatera sociala medier i hop om att någon ska ha delat med sig av något kul. Vilket är ganska deppigt faktiskt.

Det är tråkigt att det ska vara så  svårt att få  ”jobbet”. Jag har nu sökt jobb i snart tre månader vilket är helt galet. Jag har sökt över 40 tjänster men fått återkoppling från kanske fyra stycken. Trist tycker jag. Jag var på arbetsförmedlingens information för jobbgaranti för ungdomar och kände att det inte var något mör mig. Synd att de ska ta för givet att ”ungdomar” (upp till 24) inte har gymnasiebetyg, motivation eller någon kompetens över huvud taget. Det var precis den känslan jag fick när jag satt där och kände mig mer och mer frustrerad. Fram tills dess tyckte jag att jag fått ett bra bemötande på Af men förmedlarna är ju också individer. Jag har sökt några tjänster på arbetsförmedlingen och på något sätt tycker jag ändå  att det skulle vara intressant att jobba där för att försöka bidra till att allmänheten ska kunna få en positivare syn på verksamheten. Jag har hört allt för många berättelser om dåligt bemötande och kommunikationssvårigheter. Jag undrar vad det beror på, är det så att folk förväntar sig att Af ska dela ut jobb till de arbetssökande och hur mycket kraft lägger Af på att hjälpa de sökande att hitta jobben och stödja dem i ansökningsprocessen? Hittills har jag själv känt att det skulle kunna finnas fler möjligheter att få träffa sin handläggare bara för att få lite stöd och tips. Jag för väntar mig absolut inte att förmedlarna ska komma och ge jobb till alla men det skulle ju, som i mitt fall, kunna vara rätt schysst om handläggaren kunde få möjlighet att lära känna mig lite bättre så att den sedan kan slänga in ett gott ord till arbetsgivaren. I mitt fall skulle det kunna betyda att min handläggare kunde vara referens åt mig när jag själv försöker ta mig in i organisationen. Det känns som att väldigt mycket i offentlig verksamhet är intern- och återrekryteringar. I privat sektor känns det som att det är arbetserfarenhet som är viktigast. Det känns inte som så många ens läser det personliga brevet för att undersöka vilka personer som skulle passa i organisationen. Jag vet inte, kanske bara är jag som känner så.

Det är inte konstigt att man börjar tvivla på sig själv i ett samhälle som inte släpper in en på arbetsmarknaden. Det är inte konstigt att stress, ångest och depression är så vanligt bland unga vuxna. Hamnar man där blir det ju inte lättare precis och en kommer inte må bättre förrän en får ett jobb, en sysselsättning och ett samanhang en kan identifiera sig och trivas med.

Det är bara att försöka hålla näsan ovan för ytan och kämpa vidare. Det kommer gå, det är jag övertygad om men ibland blir jag så besviken på hur samhället har utvecklats.

Letar

“Work is about a search for daily meaning as well as daily bread, for recognition as well as cash, for astonishment rather than torpor; in short, for a sort of life rather than a Monday through Friday sort of dying.”
― Studs Terkel

Annonser

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: