Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2013

Tillbaka i Göteborg.

Sommaren har fortsatt väldigt chill sedan jag skrev sist, festival i Leksand och en vecka i Rejmyreskogarna. Vi kom hem i fredags och har sedan dess haft att göra med att städa och att finslipa i lägenheten. Vi har vart på Ikea för att köpa sängben och fick även med oss en ny tv-bänk och en ”rullvagn” i trä till badrummet. Vi har satt upp lampor i sovrummet och i vardagsrummet, jag har köpt nytt bläck till skrivaren, fått hem min kurslitteratur och köpt gymkort inklusive klätterkort på fysiken. Igår var jag på gymmet och jag känner mig pepp på att återgå till träningsrutiner. Känns som  jag inte tränat på minst två månader.

Bror bor lite här på våra kvadrat innan syster I och mr O. flyttar till nya lägenheten. Det har varit en lång och svår beslutsprocess för dem men tillsisst krävde vi ett beslut så att vi skulle få ett slut på ovissheten. Antingen skulle vi få börja flyttpacka eller så kunde vi – som nu – fixa till lite här hemma så att det blir extra praktiskt och fint här. När vi får ut brorsans grejer kommer vi säkerligen trivas bättre än någonsin i våran fina lilla grotta.

Igår firade hearti och jag tre år tillsammans med hemlagad thailändsk ljummen glasnudel-biffsallad, ost och kex samt B&J Half Baked (något som blivit en tradition i vårt årsdagsfirande). På måndag drar terminen igång igen och jag känner mig halvt redo för det. Känner mig lite stressad över att behöva komma på ett uppsatsämne samt få tag på en bra praktikplats. Jag har några olika idéer men och jag lyckas förverkliga dem någon av dem är en annan fråga. I måndags var jag på möte med studievägledaren men jag vet inte om det hjälpte så mycket. Hearti ska förmodligen börja jobba i Stockholm, han håller på att dra i många olika trådar i sitt spindelnät och har några potentiella möjligheter där. Det har varit väldigt fint väder hela sommaren. Idag är det lite molnigt men det känns nästan lite skönt. Vi sitter fortfarande i morgonrockar och suger i oss den sista känslan av ledighet. Snart ska jag gå ner och ta min sista twinrixspruta vilket är hepatitvaccin.

Min mobiltelefon är sönder, högtalarna fungerar inte så jag måste ha headset för att lyssna på musik eller prata i telefon. Det har varit så sedan jag var i Korea, antagligen beror det på luftfuktigheten eller något liknande. Igår var jag och lämnade in den men eftersom den är lite kantstött sa de att garantin inte gäller och jag kommer behöva investera i en helt ny telefon eftersom det tydligen inte går att laga. Känns lite jobbigt, jag ringde försäkringsbolaget men de sa att min försäkring inte täcker det eftersom det inte är drulleförsäkring men det är ju inte mitt fel att den har pajat. Hade jag tappat den i ett glas med vatten eller annan vätska kan jag förstå men luftfuktighet…?

Konstiga saker händer i världen också, bland annat; i gårdagens SvD skrev Gunilla von Hall ”Nordkorea in absurdum”: Kim Jong-Un har blivit sur för att Schweiz inte vill sälja skidliftar till vad han hävdar bli ”världens ledande skidort” Masik med lyxhotel och gourmetrestauranger vilka ska ge alla nordkoreaner – särskilt barnen – ”civiliserade och lyckliga levnadsförhållanden” där de ska få ”njuta av livets glädjeämnen”. Något som inte är troligt med tanke på hur landet ser ut idag vilket i sig är skevt för 2000-talet kan jag tycka.

Krökbacken-festivalen i Leksand och veckan i skogen (som för övrigt har blivit ett kalhygge) tänker jag inte skriva så mycket mer om än att det har varit kul, trevligt och slappt. Jag måste även slå ett slag för att tälta. Med tillräckligt tjock sovsäck och madrass är det fortfarande helt fantastiskt mysigt. Och en sak till; nu kan jag meddela att jag äntligen har tittat på Pulp Fiction och jag håller med om att den är väldigt bra. Vi såg den och Shutter Island (utan att somna denna gång) hos T. och A. på tacokväll, tredje filmen blev för mycket och jag försökte inte ens hålla ögonen öppna men tydligen var den sevärd, The Conjuring.

The Dreamer – The Tallest Man On Earth

IMG_0100

IMG_0106

IMG_0178

IMG_0177

IMG_0111

IMG_0112

IMG_0134

IMG_0117

IMG_0121

IMG_0132

IMG_0188

IMG_0196

IMG_0199

IMG_0232

IMG_0238

IMG_0234

IMG_0241

IMG_0248

IMG_0258

IMG_0270

IMG_0287

IMG_0288
bild (7)

bild (6)

“All that is gold does not glitter,
Not all those who wander are lost;
The old that is strong does not wither,
Deep roots are not reached by the frost.

From the ashes a fire shall be woken,
A light from the shadows shall spring;
Renewed shall be blade that was broken,
The crownless again shall be king.”

                                                     ― J.R.R. Tolkien

Annonser

Read Full Post »

Det verkar som att jag har tagit semester ifrån bloggandet också. Efter Roadtripen hade vi några dagar hemma i Göteborg innan mami kom och hämtade oss och vi tog färjan över till Kiel där vi sedan körde söder ut till mormor och resten av mammasläktet. Vi hade en kort men mycket trevlig vecka hos mortmor. Lugn och intensiv. En heldag för hela storfamiljen – 19 pers – på en stor lekpark, i Sneek, Aalsmer, kofösning och så tog vi os till en kvarn i grannbyn som var öppen för publik. Mysigt hart det varit och det var kul att träffa nytillskottet i familjen också!

efter Holland gjorde jag mamma sällskap i bilen och åkte till mormorsbyn. Här har jag nu varit i snart en och en halv vecka tror jag. .-. Jag har träffat S. A. och M. samt varit ute på stan sammanlagt tre gånger. Det är alltid kul att träffa folk man inte träfat på länge men det känns också lite konstigt ibland. De första dagarna var supervarma och fina, jag var och hälsade på Heartis familj och fick äntligen träffa I. igen. Vi bakade tårta och badade vid udden, S. kom med kusinerna så det blev fullt hus och var mycket trevligt. J och E. var också med efter som de skulle upp till Gävle och jobba med Hearti på Getaway rock och vi intog Ktown på kvällen för att se om vi träffade lite folk och ta det klassiska gamla varvet. Nu har vädret blivit lite ostadigt och jag har blivit rastlös. Jag vill gärna hinna med att åka Wakeboard och vattenskidor innan jag åker tillbaka till Göteborg men det är ju trevligast när man har vädret med sig… A. och S. ska komma hit någon dag så ska vi köra. Det blir nog efter Krökbackenfestivalen utanför Leksand. Jag har i alla fall hunnit med lite annat som jag behövde få ur vägen. Jag har lagt över alla bilder från mobilen på ett USB-minne så jag kan radera så mycket jag klarar av – tyvärr missade jag en mapp så de flesta bilderna från slutet av januari och början av februari, inklusive min födelsedag och avskedsfest är helt borta. Ett mejl kom också från koordinatorn som fått mina dokument från Yonsei så jag behöver inte längre fundera på hur jag ska få tag på orginaldokument på mina betyg etc., jag har skickat ett mejl till studievägledaren och bett om att få boka möte (han kommer tydligen tillbaka till jobbet idag så jag hoppas att han hinner läsa och återkomma så fort som möjligt eftersom jag tycker det är lite jobbigt med tillgodoräknandeprocessen av kurserna, vert inte riktigt var, hur och när..). Jag har även beställt kurslitteratur för 2103 :- och en almanacka för 245:-, köpt tågbiljett och konsertbiljett till krökbacken men bestämde mig för att sällskapa med B., T. och nu även I. i bilen och istället roadtrippa upp. Det tar ju i alla fall lika lång tid men plus är att man kan stanna när man vill och, självklart, att man har sällskap. Det ska bli kul att komma upp till Dalarna, jag tycker det är något speciellt med landskapet där uppe och jag saknar faktiskt redan hearti. Jag tror att mitt undermedvetna trodde att vi skulle vara tvungna att vara ifrån varandra alldeles för länge igen…

Bror ska ju också flytta till Göteborg nu så MaPa har köpt en ny lägenhet men än är det inte riktigt bestämt vem som ska flytta in. O. och I. har första tjing men de har varit lite osäkra eftersom de nu fått tillgång till ett förråd under deras lägenhet så i princip har de etage när det är iordninggjort. Bror vill helst bo i våran lägenhet och jag är kär i balkongen och utsikten i den nya lägenheten. Känns som jag skulle må bra av att bo där, inte lika mycket som en grotta… Ända sedan  jag var liten har jag velat prova på att bo i en grotta men jag är inte riktigt säker på om jag vill det längre. I så fall en grotta på en klippvägg så jag får utsikten, ljuset och frihetskänslan som kommer med det.  Om vi bor kvar blir det också bra, inte samma flytthets och egentligen älskar jag vårt nuvarande hem också, särskilt med den nya garderoben…. Hursomhelst kan jag inte neka att jag är lite nyförälskad i den nya lägenheten och hoppas på att få byta miljö… gå vidare…

Jag vet inte varför men jag är lite rädd för detta studieåret. Känns som att det kommer bli riktigt bra om jag lyckas få en bra praktikplats och ett bra uppsatsämne MEN just nu har jag bara massor med olika förslag och idéer på praktikplats men många kommer inte ut med sina platser förrän senare i höst och jag skulle egentligen tycka det var skönt att ha det klart så fort som möjligt. Jag hade ju en plan på att åka till Kenya och i princip var det ganska förankrat och jag hade chansen men när jag var i Korea kändes det som att det skulle vara bra för mig att få vara hemma, helst i Göteborg och eventuellt i Stockholm. Egentligen hoppas jag på att få in foten någonstans där jag kan få vidare vikariat/sommarjobb/jobb sen så att jag kan få lite arbetslivserfarenhet i området innan jag läser en master men det kanske blir svårt på två-tre månader… I så fall får jag ansöka om förlängd praktik men då blir jag klar senare, det kan vara bra egentligen, jag har ju inte bråttom och jag vill ju få arbetslivserfarenhet, känna trygghet i det jag gör och göra något mer praktiskt så egentligen vore det nog bra men i så fall vore det absolut bäst om det går i Göteborg. Uppsatsen skapar också lite ångest/stress men det är ju trots allt ganska långt dit och den kommande kursen är metodkurs så jag lär ju känna mig lite säkrare efter den förhoppningsvis.

Jag försöker att inte tänka för mycket på dessa kval, ta det som det kommer och bara slappna av nu. Faktiskt skjuta lite på bekymren eftersom jag inte ens vet om det är något att lägga energi på, kanske löser det sig utan problem och då har jag oroat mig i onödan. Försöker istället njuta av att vara ledig, läsa lite böcker, vara ute i naturen, baka, laga mat, resa lyssna på musik och träffa folk lite här och där. När jag kommer hem ska jag måla, massor. Vi köpte nya pannåer i Holland och jag ångrar att jag inte tog med dem hit. Istället för att måla har jag läst Josefine Sundströms bok Vinteräpplen som handlar om familjeproblem kan man kalla det. På 1930-talet blev en kvinna med hennes massor barn och en sladdisflicka lämnade av kvinnans man på en liten ö utanför ön Kaskö på finlands nordliga västkust (utanför Jakobstad där Heartis familj kommer ifrån). Lillflickan fick växa upp hårt drillad av sin mor att jobba i  hemmet. Hon hade svårt i skolan och fick gå om många klasser innan det bestämdes att hon skulle jobba hemma på heltid. Familjen var fattig och det var svårt att få ihop till ordentligt med mat. Det var krig. När flickan var 17 blev hon våldtagen av en kompis till hennes ganska mycket äldre bror (som drack för mycket alkohol), hon blev gravid och tvingades föda barnet alldeles ensam i en stuga i skogen mitt i vintern. Flickan som föddes växte upp och var duktig i skolan, hon var stark och nyfiken och ville inte leva i stugan på lilla ön hela livet. Hittade en äldre kille, flyttade ihop med honom väldigt tidigt, gifte sig, fick barn och blev slagen… I sex år levde hon med detta och trodde att det skulle bli bra igen, förändrades som person, blev inställsam och började tvivla på sig själv. Tillsist rymde hon i alla fall… Ursh, jag tycker det är så hemskt att såna familjetragedier ofta ärvs och byggs på. Denna berättelse var fiktiv men baserad på berättelser ifrån släktingar till Josefine. I svd har de nu en serie med mammarelationer – Mor lilla mor -där folk har berättat om sina ofta skeva relationer till sina mödrar. Jag tycker det är väldigt intressant hur man kan formas i ett förhållande till en annan människa, hur man kan växa upp eller förändras utan att tänka på det och hamna i en situation som utifrån kan vara helt bisarr men utifrån sitt eget perspektiv är det något normalt – man fattar helt enkelt inte sin egen situation-, något värt att leva med eller så tror man att man kan härda ut det och att det är normalt. Bara i Korea till exempel var folk väldigt inställsamma till sina föräldrar som fortfarande hade ganska mycket makt över sina barn även då de var över arton. Ofta lägger de sig i vad deras barn har på sig, vad de gör, vem de träffar, ska gifta sig med mm. Jag har lite svårt för det. Jag tycker att alla människor ska få vara dem de är och leva sitt eget liv. Det är synd om föräldrarna om de inte kan älska sitt barn ändå tycker jag. Samtidigt tycker jag så klart att man ska respektera sina föräldrar och vara tacksam för allt de gjort och försökt – dvs till den del de har varit bra… Det är ju svårt att definiera vad som är en bra förälder självklart och jag vet att många växer upp i förhållanden som är ganska svåra. Helt ärligt måste säga att jag har haft tur och samtidigt tror jag att det inte finns någon perfekt familj. Vissa funkar bättre än andra det beror nog på vilka amabitioner och i vilken kontext man lever och utvecklas i. Att vara sin egen individ och inte påverkas för mycket av föräldrarna är svårt ibland och jag tror att i det flesta fall vill både barnen och föräldrarna bara den andres bästa, vem vill svika sina föräldrar eller förstöra för sitt barn? Den pinkten där jag känner mig svagast inför mina föräldrar och vad de vill eller inte är faktiskt när det kommer till tatueringar… Jag vet att jag får läsa och vad jag vill och göra vad jag vill så länge jag har en plan, är nöjd med var jag gör och har tänkt igenom det. Självklart kommer Mapa med råd och förslag men de skulle aldrig tvinga mig till ett eller annat, de får mig inte heller att känna att jag skulle välja något speciellt för att göra dem stolta över mig eller för att inte svika dem. Däremot när vi pratar om tatueringar känner jag fortfarande att de kanske skulle bli lite ledsna om jag gjorde fler, jag vet inte men jag tror att det är för att de är rädda att jag ska ångra mig men jag tvivlar på att jag skulle göra det och om jag gjorde det fick jag ju bara skylla mig själv och det är bara lite hud. Man kan inte välja hur man ser från födseln så om princip hade man kunnat vara född med tatueringar och fått acceptera det, precis som ex. folk med många fräknar får acceptera det. Om jag nu vill uttrycka konst på kroppen tycker jag att jag som individ  med egen rätt över min egen kropp får ta egna beslut. Jag vet att ni fortfarande skulle älska mig om jag gjorde en till tatuering men den konkreta önskan att jag inte ska göra mer gör det så mycket svårare att boka tid och sätta igång med nästa projekt. En av de sakerna jag mest av allt inte vill göra är ändå att svika er.

Sun is Shining – Bob Marley

IMG_9620

IMG_9616

IMG_9612

 

Som jag har längtat

IMG_9626

Ulricehamn

IMG_9629 IMG_9630 IMG_9633

IMG_9640

IMG_9642

På väg till Holland

IMG_9644 IMG_9654 IMG_9658 IMG_9661 IMG_9662 IMG_9666 IMG_9673 IMG_9679 IMG_9686 IMG_9688 IMG_9692 IMG_9697 IMG_9710 IMG_9711 IMG_9713 IMG_9716 IMG_9717 IMG_9719 IMG_9724 IMG_9726 IMG_9727 IMG_9732 IMG_9748 IMG_9753 IMG_9776

IMG_9799

Göta kanal på väg till mormorsbyn

IMG_9802 IMG_9806 IMG_9809 IMG_9810 IMG_9815 IMG_9817 IMG_9825 IMG_9832 IMG_9834 IMG_9839 IMG_9848 IMG_9864 IMG_9868 IMG_9870 IMG_9874 IMG_9877 IMG_9882 IMG_9884 IMG_9887 IMG_9908 IMG_9911 IMG_9939 IMG_9944 IMG_9946 IMG_9960 IMG_9980 IMG_9983

 

IMG_0009 IMG_0023 IMG_0024 IMG_0029 IMG_0030 IMG_0036 IMG_0039 IMG_0042 IMG_0044 IMG_0050
IMG_0053 IMG_0054 IMG_0055 IMG_0059

 

IMG_0062

IMG_0052

 

Hearties *Giant Baby feet är saknade…

IMG_0071

 

In three words I can sum up everything I’ve learned about life: it goes on.

– Robert Frost

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: