Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2012

“Allt började med notiser, som växte till artiklar,
stora rubriker och hetsiga löpsedlar.
För 30 år sedan uppmärksammades
hiv för första gången i Sverige. När man ser
 tillbaka
på de trettio åren får man en bild av ett samhälle i förändring.
Såväl modet,
konsten som musiken har ändrat
skepnad ett flertal gånger. I motsats till det har
bilderna av hiv
och av personer som lever med sjukdomen förblivit oförändrade.”

Emelie Storm, projektledare, Hivprevention i Västra Götaland

Imorgon, den 1a december, är det World AIDS Day. Jag tänkte vara snäll att upplysa/påminna/tipsa alla om att  gå till Röhska muséet som öppnar sin utställning Vi lever alla med HIV imorgon kl 13-17. Vernissagen bjuder på en blandning mellan underhållning och humor med Sonja Schwarzenberger  som konfrencier. Sonja är journalist programledare och producent. Hon var även med och grundade Prataomdet som vunnit Stora journalistpriset. Nu arbetar sonja för Sveriges Radios bevakning av 30 år av hiv i Sverige.

Utställningen sker i samarbete med World Aids Day-nätverket i Västra Götaland vilket består av 17 organisationer som arbetar med hiv och mänskliga rättigheter. Sedan 2008 har de uppmärksammat 1 december och Röda bandet-kampanjen för att främja hivpositivas rättigheter samt motverka diskriminering.

I utställningen blandas design- och populärkultur med löpsedlar och kampanjer. Detta för att visa hur snabbt modeutvecklingen gått från 80-talets  till 2000-talets mode samtidigt som diskriminering och stigmatisering av hivpositiva finns kvar. Nätverket vill genom utställningen öppna öppna för samtal kring hiv, hivpositivas rättigheter och historien om hur hiv kom till Sverige på 80-talet.

Under perioden mellan 1 december till den 2 juni 2012 kommer föreläsningar, workshops och samtal kommer att anordnas. Utställningen kommer även visa en av de gamla kampanjerna – ”Vad hände i New York 1983, Peter?”.

Läs mer om utställningen, morgondagens program och underhållning här.

Photo 2012-11-30 19 44 03

A friend is someone who knows all about you and still loves you

― Elbert Hubbard

Read Full Post »

En invecklad konflikt

Idag vaknade jag till nyheten att FN:s generalförsamling har röstat in Palestina som observatörsstat. Israel-Palestina konflikten har jag annars försökt att undvika kommentera för mycket men känner nu att jag behöver ventilera några tankar.

Sverige röstade för, något som Carl Bildt skrivit om i sin blogg tidigare under gårdagen. Han motiverar beslutet men att det är ett naturligt val då ”resolutionens text ligger ju nu i avgörande avseenden väl i linje med den politik som EU med viktig svensk medverkan formulerat”. Enligt Bildt ska det svenska ja:t ses som ett tecken på att Sverige stödjer en tvåstatslösning. (DN.se Världen säger ja till Palestina i FN, Uppdaterad 2012-11-29 15:25. Publicerad 2012-11-29 12:21)

Enligt Reinfeldt innebär regeringens linje ”att stödja diplomatins väg i världens svåraste konflikt”. Han hävdar att det är viktigt att världssamfundet stödjer de delar av det palestinska samhället som vill lösa konflikten med diplomatiska medel. Enligt Bildt handlar omröstningen om ett uppgraderande och inte ett erkännande av Palestina som stat och ge ett fullt FN-medlemskap. Han skriver att ”[d]et skall ses som ett tydligt stöd för en tvåstatslösning och för ansträngningarna att få i gång konkreta förhandlingar för en sådan”.
Förra året försökte palestinierna att bli en formell medlemsstat i FN. Detta stödes dock inte av FN:s säkerhetsråd där de fem permanenta medlämsländerna USA, Storbrittanien, Franktike, Kina och Ryssland har vetorätt. Att bli observatörsstat kräver dock inget godkännande av säkerhetsrådet utan det räcker med att en majoritet i generalförsamlingen (193 medlemsstater) godkänner det hela. (SvD.se Israel: FN-resolutionen är ensidig, 29 november 2012 kl 22:35 , uppdaterad: 30 november 2012 kl 06:55)

Omröstningen kan ses som en seger för president Mahmoud Abbas och hans parti Fatah:s fredliga strategi med syfte att lösa konflikten med Israel på diplomatisk väg. Detta skiljer sig dock tydligt från bilden av Hamas vilka sagt att de vill utplåna Israel och ansåg sig ha vunnit det krig som nyligen utkämpats mellan parterna. Premiärministern i Israel, Benjamin Netanyahu, kritiserar till beslutet och har benämnt det som ”en tom gest” med vilket han menar att vägen till fred kommer bli ännu längre. USA kommenterade senare under kvällen beslutet med ett liknande uttalande. Mahmoud Abbas är dock mycket positiv till det hela och anser att omröstningen kommer innebära att Palestina kommer få ”sin födelseattest”.
Omröstningen skedde på torsdagskvällen, någon minut före 23. 138 Länder röstade för att ge Palestina status av observatör utan medlemskap, 9 röstade nej och 41 avstod. (DN.se FN röstar om Palestina, Uppdaterad 2012-11-29 23:02. Publicerad 2012-11-29 22:28)

Enligt mig är det ganska klart där. En stor majoritet röstade ja, bara några röstade nej. USA var en av nej-röstarna och jag hävdar att de är rädda för att visa sig svaga genom att ändra ett ställningstagande de tagit för länge sedan. Jag tror inte att Israel-Palestinakonfllikten kan lösas om inte Palestina får ett eget erkännande som stat. Att Israeliska bosättare begär mark på palestinska områden vilken brukats av palestinierna under flera generationer och nu skapar farliga territorier där människor inte kan röra sig som de tidigare gjort (Det ekumeniska följeslagarprogrammet), kan inte vara okej. Man måste se till människornas situation, behandla dem som folk och ge dem förutsättningar för att kunna bygga en trygg stat. Jag tror inte att det skulle vara en bättre lösning att låta Israel styra hela området. Jag tror det är viktigt att det internationella samfundet visar sitt stöd för Palestina och även behandlar Israel med respekt. För att kunna nå en lösning på denna långa osämja måste vi se på skälen till det hela och även hur vardagen ser ut för befolkningen i de olika delarna av området idag. Vad vill människorna som bor där? Låt oss inte göra samma misstag som det som hände under uppdelningen av Afrika under kolonialtiden. Vi har redan gått in och rubbat balansen i territoriet men konsekvenserna där av måste hanteras på bästa möjliga sätt och jag anser att det bäst kommer lösas med ett erkännande av Palestina och Israel som två separata stater.

Det var nog allt jag kan säga just nu. Jag har redovisning om vårat arbete om FN:s fredsbyggande operation i Moçambique (1992-1994) idag. Jag borde ha pluggat till tentan nu men känner att det även är bra för mig att läsa nyheter, reflektera kring dem och faktiskt våga ge mig på att kommentera dem. Ikväll åker jag till K-town ska bli mysigt.

Gött med en mjukstart

Photo 2012-11-30 09 46 38

20121130-104407.jpg

 

In three words I can sum up everything I’ve learned about life: it goes on

― Robert Frost

Read Full Post »

Tolv timmar mörker

Det är mörkt mer än så men i tolv timmar har jag idag suttit med näsan framfår datorn, eller datorn framför näsan. Det vankas tenta. Hade det bara varit så att tentan skulle vara på fredag hade det känts lite bättre men nu sitter jag här och vet inte riktigt hur jag ska kunna banka in allt i huvudet. Vet inte alls vad jag måste banka in hårdast. Var ska man börja var ska man satsa extra?

Jag har tur som hamnade i en underbar grupp denna delkurs, hoppas innerligt att vi kommer behålla dessa grupper den sista delkursen också. Vi tog tag i problemet tillsammans idag och har börjat att skriva svar på ca 15 frågor vi fått till litteraturseminarierna. Frågorna är inte lätta att besvara och det krävs ganska mycket läsnaing, analys och tolkning för att svara på de flesta. Förstår inte hur jag ska kunna trycka in allt i huvudet tills på torsdag. Antar att jag inte kan göra mer än att ge så mycket jag kan. Antar att jag kan mer än jag befarar men jag känner mig osäker. Är det så att gränsen för godkänd är 50 % tycker jag att oddsen borde tala för att jag klarar det men nu känns det väldigt tveksamt. Antar att provet är där för att testa vad som egentligen fastnat under alla dessa månader jag suttit med näsan i böcker och artiklar men det känns väldigt svårt när vi inte fått rågra riktlinjer alls som talar för hur det kommer vara upplagt. 10 begreppsfrågor och en essäfråga har vi fått som preliminära instruktioner. Ingenting om förväntad mängd innehåll eller hur djupt man bör gå. Jag vet att jag på högstadiet och gymnasiet klarade av att traggla in nästan allt men då handlade det om kanske 10 % av den litteraturen och mängd information jag har att behandla nu. Jag måste klara det därför ska jag göra mitt bästa och så mycket jag hinner. Helgen kommer dock till stor del gå bort då jag tar tåget till K-town imorgon kväll. Middag hos päronen och sedan julbord på Rejmyre Gästgifveri på lördag med Hertis familj. Jag har bokat in mig på familjens bubbelbadkar också. Känns som jag behöver det. Söndagen kommer gå till resa hem till götet igen. fyra timmar i bilen som går bort och jag har ingen uppfattning om när vi kommer åka. Kanske kommer det finnas tillfälle för att plugga på morgonen. Jag hoppas det.

På måndag blir det all in. På tisdag ska vi träffas i gruppen och se hur långt alla har kommit, sedan är det bara onsdag kvar. Någon dag i början av veckan har jag lovat A. också att vi ska ses och skriva ihop våra visumansökningar till Korea. Blir kul att träffas. Jag tänkte bjuda hit honom så Herti får träffa honom också, kan tänka mig att det kommer kännas bäst för båda oss.

Nu har jag checkat ut från vårt dokument och ska checka in i sovrumet. Jag hoppas att jag får ordentligt med ro och energi i kroppen för att fortsätta intensivplugga imorgon. Vi har redovisning av grupparbetet också. Jag håller alla tummar för att det ska bli bra, att jag inte får något mystiskt nervöst anfall eller att tekniken inte fungerar.

 

 

 

 

 

What is right is not always popular and what is popular is not always right

― Albert Einstein

Read Full Post »

Imorse när jag öppnade SvD:s hemsida fastnade jag för en artikel från den 27e november, Könsneutrala kataloger upprör. Artikeln berättade hur leksaksaffärerna Toys’r’us och BR skickat ut en könsneutral katalog till årets julhandel. Denna katalog har skickats ut i diverse länder och mottagits med förvånansvärt mycket kritik.Jag önskar att folk slutar sätta in pojkar och flickor i fack. Jag brukar alltid må llite illa när jag öppnar de extremt vinklade leksakstidningarna. Hälften knallrosa supergull och hälften ”action”. Alla tycker inte så och katalogerna har fått många kritiska kommentarer som: ”hjärntvätt”, ”manshat” och ”indoktrinering”. Jag hävdar att de tidigare katalogerna står för mer indoktrinering än dessa. Låt pojkkar och flickor bestämma själva vad de vill leka med och inte behöva fundera på om det de gör är ”pojkigt” eller ”tjejigt”.

I USA, Kanada, Kina och Ryssland har medierna skrivit om katalogerna och läsarna har gått lösa med kommentarer som även kritiserar Sverige som land. I brittiska Daily Mail skriver John ifrån Dublin: ”Fler surrealistiska nyheter från det ockuperade Sverige. Den mest vansinnigt socialistiska, vaksamma, omhändertagande och helt enkelt paranoida samhälle i världen har nått sin bottenpunkt” och Jb från Glasgow skriver ”Att visa pojkar som leker med dockor och dockhus är helt oacceptabelt”. Jag undrar vad de bygger det på. Vad är det som är så farligt med det?

Även i Sverige höjs det röster från folk som jag inte riktigt förstår hur de resonerar. På webbsidan RT.com är det en svensk pappa som har skrivit ”Jag tycker det är så extremt sjukt med pojkar som leker med dockor”. Vad är det som är sjukt med det? Skulle man kunna diagnostisera en pojke som leker med dockor eller en flicka som leker med bilar? Tror inte det va. Och att äns uppfatta an bild med en pojke som håller i en damsugare som något främmande det kan jag kalla galet.

En kommentator på lokaltv-stationen WDIV-TV i Detroit skriver ”[s]å politiskt korrekt att jag mår illa”. Jag mår illa av att man kan säga att något är för politiskt korrekt. Jag mår illa av all diversifiering av könen, vad spelar det för roll vad man har mellan benen?

Det finns som tur är även personer som som är positiva. På Daily Mail skriver ktbbtb ”Jag tycker det här är jättebra, det är exakt så här barn som leker tillsammans ser ut. Min dotter lekte med vapen och bilar och lastbilar och hennes bröder lekte med Barbie och dockor. Ingen av dem har blivit förvirrade över sitt kön”. Signaturen Paige skriver ”Skönt att se. Leksaker är till för barn, och det finns inget som heter pojkleksaker eller flickleksaker. Det är skönt att se att någon tänkt på det här. Det är handlare och samhället som så gärna vill tvinga på könsstereotyper på barn. Det är osunt och sorgligt” i samma tidning och Angelsin skriver: ”Det är väldigt väldigt roande att se reaktionerna från en del vuxna män här. Vad är ni så rädda för?”.

Även i SvD är kommentarerna många och disskussionen het. Jag håller med ”Angelsin”. Män kritiserar och kvinnorna hyllar, vad är det männen är så rädda för? Att de ska behöva damsuga, hjälpa till med barnen, laga mat och diska lite oftare?

Read Full Post »

Känner att dagen varit omtumlande, kaosartad men ändå rätt lugn. Det känns bra att ha biljetter bokade men upptäckte sedan att jag inte kommer ha tillgång till mitt rum förrän den 21a och jag kommer landa den 18e. A., som ska åka samtidigt som mig, hade ju redan bokat och jag hakade på samma plan men han hade visst planerat att hälsa på några vänner där som jobbar på ett hostel. Antar att jag får hålla tummarna för att han och hans vänner är schyssta så jag får haka på och få mig en sightseeng i Seoul innan studierna börjar på allvar. Hoppas innerligt att jag inte kommer jämföras med en extra ryggsäck… En av de värsta känslorna som finns.

När jag skulle börja plugga hade klockan redan hunnit bli halv fem och jag kände mig så seg att jag bestämde mig för att insupa lite frisk luft och röra lite på mig innan MR-mötet. Jag fick ändå inte ut något av att försöka läsa. Skrämmer mig lite dock att jag känner lika dant nu. Jobbigt är det dock  också att känna sig så trött att jag inte förstår vad jag läser och därför även börjar tvivla på mig själv igen.  Funderar därför allvarligt på att gå och vika ihop tvätten och lägga mig nu. Vi ska inte träffas förrän tio imorgon i gruppen så jag kanske kan hinna läsa lite mer på morgonen då jag förhoppningsvis är lite piggare.

Det har varit en väldigt bra kväll dock. Mötet var väldigt trevligt, vet inte hur mycket vi egentligen kom fram till men vi hade en del bra diskussioner och sedan bjöd J. oss på middag på Tre Indier en väldigt trevlig indisk restaurang. Synd bara att personalen verkade lite stressad… Nu är det The Tallest Man on Earth som ljuder i högtalarna och det går inte att undgå tänka på att avfärden närmar sig. Vi ska se hans spelning på konserthuset den 14e februari, kvällen innan min födelsedag. Tre dagar senare sätter jag mig på planet.

Sitter i en hög av artiklar som måste läsas men… inte ikväll…

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, but wiser people so full of doubts

– Bertrand Russell

Read Full Post »

Omtumlande

En omtumlande morgon men nu är biljetterna bokade till Korea. Igår hämtade jag ut papper till visumansökan och nu försöker jag få tag på koreanska ambassaden för att få tag på själva ansökningsblanketten. Jag bokade biljetten med Kilroy så att jag kan ändra datum lite som jag vill. En liten tanke är att jag ska kunna se mig om lite i den asiatiska världen under sommaren när terminen är slut men vi får se hur fet min spargris är efter att ha ätit koreanskt i ett halvår. Jag kan rekomendera kilroy just för deras studenterbjudanden men det blev ofta konstigt och biljettköpsprocessen avbröts några gånger. Jag tor jag bröt ihop tre gånger under processen men till sisst fick jag tag på precis de biljetterna jag ville så nu kommer jag åka tillsammans med A. som jag fick lite kontakt med igår. Han läser också på GU och åker på samma avtal. Är skönt att inte behöva landa ensam i mångmiljonstaden och själv försöka hitta till Yonsei. Jag tänker att det är rätt gött att ha dubbel uppsättning av hjärnkapacitet när man är på en sådan resa. Nu visade det sig också att A. redan varit där och vet var universitetet ligger och hur man orienterar sig i tunnelbanesystemet. Jag kan vara lugn.

Igår blev vi färdiga med gruppuppgiften och jag bestämde mig för att börja mitt tomtejobb (köpa julklappar) seriöst. Jag blev i princip klar med två. Jag mötte först Herti och mr. O. vilka jag slöt upp med för lite sen lunch och sedan träffade jag K. innan jag gick på fikat med MR-damen. Allt mycket trevligt. Jag fick en väldigt bra idé till min C-uppsats och lite annan input också. Jag ska hem till henne i mitten av december och kolla lite bilder och prata lite mer om det projektet som hon är engagerad i.

Efter fikat blev det quiz med Mocambique-gänget och några till vänner från den kretsen. Jag är så glad att jag hamnade med denna grupp och jag trivs väldigt bra i deras sällskap. Hoppas verkligen att vi kommer fortsätta umgås hädan efter. Vi körde killarna mot tjejerna (efter tummen upp tummen ner) och det gick ganska bra för båda lagen om än killarna till sist fick tre poäng mer än oss. Så vi fick bjuda på öl… sved. Vi skyller på att klillarna var fyra och vi var tre. När jag kom hem hade herti köpt pizza – mumsigt.

Idag tog vi en hemmastudiedag. Som ni kanske förstått har jag inte pluggat mycket än men jag kan trösta mig med att jag ligger lite före de andra hittills i alla fall. Herti har tvättat och damsugit medans jag har haft utbrott efter utbrott. Nu är det dock lugnt, biljetten bokad, kaffet bryggs och J. kom och hälsade på. Vi har fått uppp farmors uppsala-lampa, grabbsen sitter och skjuter på tv:n och jag borde sätta igång med läsningen. Ikväll är det MR-möte i FN-föreningen och sedan jag J. lovat att bjuda på middag eftersom han bodde hos oss innan han flyttade in på CTC. Han har nu fått sina pengar.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

It was the best of times, it was the worst of times; it was the age of wisdom, it was the age of foolishness; it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity; it was the season of Light, it was the season of Darkness; it was the spring of hope, it was the winter of despair; we had everything before us, we had nothing before us; we were all going directly to Heaven, we were all going the other way

– Charles Dickens

Read Full Post »

Morgontankar

Vi bestämde att vi skulle ses klockan elva idag men jag gillar inte att gå upp allt för sent på vardagar, finns så mycket tid som ändå har potential att utnyttjag till något vettigt så här på morgonkvisten och jag älskar att ta en långfrukost även på en vardag. Bra start på morgonen ökar oddsen för en bra dag over all.

Idag har jag dock inte fått så mycket gjort under dessa timmar. Jag har mest rekat nyhetsflödet och planerat dagen i lite mer detalj. Nu vet jag att det blir fika med damen som kontaktat mig efter MR-dagarna. Igårkvälll var jag inte heller så väldigt effektiv på kvällen. Jag skrev ner lite stöd till redovisningen och frågorna till de litteraturseminarier som enligt schemat redan är över men vi skjutit upp för att bättre kunna fokusera på dem. Jag gick även ner och hämtade ut mina drick sedan i söndags, blev i alla fall 150 kr så det betalade gårdagens lunch som  var tvungen att bli köpt eftersom jag inte hade något att ta med. Vi hamnade på Avocado på Linnégatan där de har lunchbuffé som man kan ta take away. Blev positivt överraskad när vi två lådor var att fylla, en stor och en liten så vi fick i alla fall valuta för pengarna (75 kr). Fräsch sallad, tsatziki, moussaka och vegetarisk lasagne – fanns även pasta, kyckling och köttfärssås.

Dricksen täckte även tre fjärdedelar av de matvaror jag köpte hem efter jag sprungit. När jag hällde ner kaffet i min kaffeburk upptäckte jag dock att det var kokkaffe… Enligt någon annans blogg ska det dock gå bra och dessutom vara lite rundare i smaken så jag får väl prova och göra en egen utvärdering.

Nu borde jag dock förbereda mig för att gå ner till universitetet, fick precis besked att jag kan hämta mina grejer för visumansökan till Korea idag också.  Jag hoppas att jag hinner göra det efter grupparbetet och sedan kan gå en sväng på stan, göra lite julklappsinköp innan jag ska på mötet/fikat…

 

Hur kunde jag missa?

 

 

 

Without leaps of imagination, or dreaming, we lose the excitement of possibilities. Dreaming, after all, is a form of planning

– Gloria Steinem

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: